Den här YouTube-kanalen verkar fokusera på (både positiva och negativa) contactee-historier.
Jag gillar sådana, men måste, försiktigt uttryckt, medge att min inställning till dessa är ganska så skeptisk.
Jag har väl en likhet med Fox Mulder- "I want to believe". Åtminstone de historier som inte är direkt otäcka.
Men i motsats till denne fiktiva figur kan jag det inte.
Å andra sidan kan jag förstås fantisera.
.. om 3I/ATLAS - det spännande objektet som INTE är ett rymdskepp.
Här.
PS. På YouTube finns videor där någon som presenteras som, ser ut som, och låter som, Michio Kaku argumenterar för att 3I/ATLAS är ett rymdskepp. Men det är av allt att döma en AI-genererad bluff.
... säger här på ett ställe att 3I/ATLAS kanske är artificiellt rymdskrot, på ett annat refererar hon till påståenden att gaserna från det kunde vara läckor från dess drivsystem.
Ingen av dessa teorier överensstämmer på NÅGOT sätt med 3I/ATLAS aktuella beteende.
Somliga hävdar att Sabine numera medvetet flirtar med breda pseudovetenskapliga strömningar eftersom det är mer lönsamt.
Jag lutar åt att de har rätt.
Att hon slutligen säger att hon inte tror att det är utomjordisk teknologi vägs mer än väl upp av att hon tidigare i videon suggererar tittarna till tron att det mycket väl kunde vara det...
3A/Atlas är jättekonstig. Den beter sig på ett sätt som ingen förväntat sig.
Vilket
definitivt inte betyder att det är ett rymdskepp. Ett rymdskepp skulle
inte ha en kometsvans, och , mer allmänt, skulle det inte utsöndra en
massa gaser när den närmar sig solen. Det skulle knappast utsöndra något
alls, utom om det plötsligt skulle accelerera.
Själv skulle jag blivit överlycklig om det hade varit ett rymdskepp, men så roligt fick jag inte ha...
I denna nya YouTube-video av Anton Petrov får vi reda på en hel del.
Som komet är den närmast unik. Den verkar ha bildats mycket långt från en stjärna och verkar inte kommit i närheten av en stjärna efter att den skapades för mycket länge sedan.
I denna intervju med Avi Loeb på YouTube-kanalen "Event Horizon" får han två timmar på sig att försvara sina omstridda teorier om ´Oumuamua och 3I/ATLAS. Han argumenterar ju för att de kanske skulle kunna vara utomjordiska farkoster.
Som jag ser det har han en starkare position när det gäller ´Oumuamua än när det gäller I/ATLAS
Jag har skrivit en ganska syrlig kommentar om hans senaste spekulationer, men här argumenterar han bättre än jag trodde han skulle göra.
Jag tror att han har fel, i alla fall om 3I/ATLAS, men i grunden är hans försök att leta reda på eventuella utomjordiska besökare inte fel i sig. Det skadar i alla fall ingen, och om han lyckas hitta något blir ingen gladare än jag...
Han har även blandat sig i frågan om UFO/UAP och har utvecklat en ganska ambitiös strategi för att undersöka dessa frågor.
Som sagt, det värsta som kan hända är ju att han har fel, men om han och hans medarbetare skulle hitta något vore det ju fantastiskt.
Perseverance är en markfarkost som utvecklats av NASA, som för närvarande strövar omkring på Mars.Nu har den uppmärksammats genom att den upptäckt en fläck på en sten som enligt de forskare som studerat de kemiska analyser som gjorts på plats av Perseverance, med stor sannolikhet är rester av liv, som faúnits på Mars för mycket länge sedan.
Man kan läsa om detta i denna artikel på CNN:s webbsida och eller se om det i denna video på Anton Petrovs YouTube-kanal.
Det verkar lovande. I synnerhet som ärkeskeptikern Petrov, som nästan rutinmässigt brukar avfärda rapporter om allt eventuellt utomjordiskt, faktiskt för en gångs skull blir riktigt imponerad.
Han citerar forskare som säger att sannolikheten för att det som kan ses och analyseras av Perseverance är orsakat av (tidigare existerande) livsformer är större än att det inte är det.
Han följer förstås genast upp det med en serie av skeptiska markeringar, men ändå.
Det slutliga svaret på frågan skulle man kanske få om NASA kunde skicka upp en sond som skulle kunna hämta fragment från stenen till jorden. Det är dock extra svårt just nu eftersom den vetenskapsfientliga Trumpregimen skurit ner anslagen till NASA.
Som bekant vill den hellre satsa pengar på den Gestapoliknande polisstyrkan ICE och på skattesänkningar för de rikaste.
Om det nu verkligen handlar om bevarade rester av uråldrigt liv på Mars betyder det kanske inte nödvändigtvis att det skapats oberoende av de processer som skapade liv på jorden. Det skulle också kunna bero på att liv kan sprida sig från en planet till en annan, exempelvis genom meteoriter.
Den stora frågan vad gäller uppkomst av liv är om detta lätt kan skapas spontant om de nödvändiga förutsättningarna existerar, eller om den process där levande celler uppstår är extremt osannolik.
Det sistnämnda brukar kreationister använda som argument för att livet är skapat av Gud och inte genom evolution. Astronomen och kosmologen Fred Hoyle brukade istället använda den som ett argument för sin version av panspermiateorin. Som går ut på att livet inte uppstår lokalt på planeter utan sprids genom rymden.
Enligt Hoyle har jorden inte existerat tillräckligt länge för att steget från organiska molekyler till levande celler skulle kunna tas. Men eftersom han inte accepterade Big Bang-teorin utan trodde på ett universum som funnits i oändlighet tyckte han sig ha funnit en lösning på problemet.
I oändligheten kan ju även de mest osannolika saker hända. Och när de väl har hänt kan de spridas...
Så om vi finner (låt vara utdött) liv på Mars löser det inte frågan om det är troligt att liv kan uppstå på olika ställen oberoende av varandra. Men det är kanske inte det viktigaste. Om liv kan spridas genom rymden ökar även det sannolikheten för att det kan finnas liv på andra planeter.
Vilket jag hoppas att det gör.
Perseverance på Mars. Lägg märke till de ständigt upprepade rörelserna på bilden. :-)
Ett objekt, kallat 3I/ATLAS tränger in i vårt solsystem. Det anses vara en komet och det har en hastighet som visar att den måste ha sitt ursprung utanför solsystemet.
Det har en koma av den typ som kometer har.
Men upp dyker så Avi Loeb. Han har skrivit en text som argumenterar för att det kan vara en utomjordisk rymdfarkost.
Det är ju inte första gången han argumenterar för något sådant. Han hävdade att Oumuamua också var det. Och mer specifikt - att det var ett så kallat ljussegel av utomjordiskt ursprung. Det sista var ett mycket djärvt påstående eftersom sådana är extremt tunna - mycket mindre än en millimeter - och ett sådant antagande stred direkt mot de observationer som hade gjorts.
Senare har Loeb organiserat dykningar till havets botten på jakt efter utomjordisk teknologi.
Missförstå mig inte - jag är minst lika angelägen som Loeb att hitta tecken på utomjordiska civilisationer - men då gäller det att hitta dem, inte att fantisera upp dem.
Avi Loeb argumenterar nu för att 3I/ATLAS kan vara en utomjordisk farkost - av tre skäl. Dels anser han tydligen att den är för stor för att vara en komet. Men större kometer än 3I/ATLAS har observerats.
Dels att den kemiska kompositionen av 3I/ATLAS inte tyder på att det är en komet. Men andra forskare hävdar att den i själva verket är har en sammansättning som är typisk för kometer.
Dessutom menar han att det är anmärkningsvärt att den kommer att passera på solsystemets mittplan. Vilket andra visat att den faktiskt inte kommer att göra.
I denna video visar Anton Petrov i detalj hur fel Loeb har. Och menar - elakt men troligen korrekt - att Loeb har lämnat den vetenskapliga metoden för att tjäna pengar på att publicera böcker som kommer att sälja i stora upplagor.
Ingen skulle bli gladare än jag om existensen av en utomjordisk civilisation upptäcktes innan jag dör. Just därför blir jag än mer irriterad över uppenbarligen helt ogrundade fantasier.
"Hubble images of 3I/ATLAS moving against a background of stars"
Fermiparadoxen ställer alltså denna fråga: eftersom universum är så stort borde det vimla av liv - varför stöter vi aldrig på några tecken på ett sådant?
Själva frågeställningen är förstås lite tveksam. Eftersom steget mellan en organisk molekyl till en levande cell är så ofattbart stort kan man lätt argumentera för att sannolikheten för att liv ska uppstå är så försvinnande liten att det inte är troligt att det uppstår mer än en gång i ett universum som vårt. I alla fall om man godtar Big Bang-teorins antagande att universum endast är 13 miljarder år gammalt.
Ett rimligt svar på Fermiparadoxen torde alltså vara att vi inte sett tecken på liv eftersom det inte finns något sådant. Jag medger att jag själv inte gillar detta svar. Det vore obehagligt om vi vore de enda som fanns.
Jag tycker till och med att det är mer obehagligt än "The Dark Forest Hypothesis"...
Vad innebär då denna hypotes? I princip detta.
Ingen vet om en annan civilisation i rymden är vänlig eller fientlig. Därför är det rationellt att utrota alla civilisationer man stöter på.
Men kanske ändå inte. För vad händer om den civilisation man försöker utrota är starkare än en själv?
Därför är det mest rationella att ligga still, vara tyst och aldrig skicka ut några signaler som avslöjar ens existens. Och det är därför vi aldrig stöter på några signaler från andra civilisationer.
Varje civilisation är som ett djur i en mörk skog, som inte vet vilka rovdjur som rör sig bakom träden. Därför är det bäst att vara så tyst som möjligt.
I denna video förs åtminstone två svar fram som argumenterar mot denna idé. Dels att den bygger på att man projicerar vår egen krigiskhet på rymdvarelser - som kanske är mycket mer fredliga än oss. Dels att även olika grupper av människor också i många sammanhang har inlett fredliga relationer med andra grupper av människor. Om vi kan, så kan väl dom som finns ute i rymden också göra det.
Jag skulle vilja tillägga två saker.
Dels att en civilisation som kommit så långt att den kan färdas mellan stjärnorna troligen har lämnat sin krigiska fas bortom sig. Om den inte gjort det torde den ha utrotat sig själv för länge sedan.
Men det finns en annan invändning som är än mer övertygande. Och det är avstånden i rymden. Det är så ofantliga att de torde omöjliggöra alla rymdkrig. Om vi upptäckte en civilisation som låg så nära som det närmaste stjärnsystemet - Alpha Centauri - skulle det ändå ta oss många många generationer att ta oss dit.
Universum är lite för stort för rymdkrig, I alla fall om man inte spekulerar i så kallade maskhål, eller andra typer av resor genom alternativa dimensioner. Som det inte finns några som helst belägg för att de existerar.
Fast - å andra sidan - skulle jag gärna vilja tro på, förstås inte rymdkrig, men ändå interstellära rymdresor. Så jag skriver ovanstående med en känsla av sorg...
---------------------
PS. Märker att mitt resonemang här endast rör sig inom en materialistisk ram, vilket förstås kan vara en svaghet. Som det heter hos Shakespeare: "There are more things in heaven and earth, Horatio, than are dreamt of in your philosophy."...
Jag skrev tidigare om det intryck som Max B Millers "Flygande tefat - fantasi eller verklighet?" gjorde på mig som barn.
Nu upptäcker jag att den finns på nätet på engelska, som PDF-fil. Dock i en tidigare version än den från 1959, som var originalet till den svenska utgåvan.
Det är alltså inte endast texten, utan sidorna reproduceras med bilder.
Den kan läsas här.
Jag säger inte att boken kan rekommenderas. Den är problematisk, men innehåller definitivt en hel del intressant information.
Kapitlet om contactees ger förvisso ett naivt intryck. Liksom en del annat.
Den andra boken om ämnet jag läste som barn var den svenska utgåvan från 1954 av Donald E Keyhoes "Flying Saucers from outer space" - från 1953.
Den kan läsas här . Dock ej som PDF-fil, vilket inte har någon betydelse, då boken helt saknade bilder
Den är inte lika naiv, och berättar mest om Keyhoes kontakter med US Air Force om UFO-frågan. Keyhoe var major i USA:s armé och skrev ett flertal böcker om "flygande tefat". Han trodde faktiskt att de var farkoster från världsrymden.
Flera av hans böcker finns på nätet.
Ett av Keyhoes främsta teman var att försöka dokumentera hur USA.s flygvapen systematiskt tystade ner UFO-rapporter.
Han trodde inte på contactees. I en intervju med honom från 1958 får han frågan om han trodde på George Adamski, och Howard Menger, en annan contactee. Han svarade helt kort - "nej". .
Det har förresten nyligen kommit ut en biografi över Donald Keyhoe. Jag återkommer nog till den
Donald Keyhoe (till höger) intervjuas 1958.
