The Golden Age of Flying Saucers

För något år sedan uppräckte jag att det fanns en person i UFO-debatten som på största allvar stödde 1950-talets contactees och verkade anse dem vara tillförlitliga. Hans namn var Frank G. Wilkinson. Eftersom det är kul att hitta positivt hållna beskrivningar av den barnatro jag för länge sedan tvingades lämna, började jag kolla om det kunde gå att få tag i någon bok av honom.

Han hade skrivit en rad böcker för vuxna, men den enda bok som gick att beställs från Akademibokhandeln, (nej, jag beställer normalt sett inte via nätet...) var en bok han skrivit som riktade sig till kanske åldern 11-13 år. Den hette The Golden Age of Flying Saucers.

Det var ändå bättre än ingenting, men när jag väl fått den visade det sig att den var ganska tunn, cirka 120 sidor. Men också det var förstås bättre än ingenting.

Contactees är alltså en beteckning på de personer som under (framförallt) femtiotalet hävdade att de träffade goda och sympatiska tefatsmänniskor som ville rädda mänskligheten från krig, atombomber och annat ont. Berättelser om dessa dominerade tefatslitteraturen under hela femtiotalet, och deras böcker sålde förmodligen betydligt bättre än vad de "seriösa" ufologerna gjorde.

Hela genren fick ett enormt avbräck när femtiotalet övergick i sextiotal, och det var förmodligen ingen tillfällighet. Början till dess nedgång kom troligen när den sovjetiska rymdsonden Luna 3 1959 passerade månens baksida och tog bilder som visade att den var lika karg och död som någonsin framsidan. Och eftersom den mest kända av alla contactees, George Adamski, hävdat att han fått se månens baksida inifrån ett UFO, och att det där fanns atmosfär, och städer, blev det aningen svårare att tro på den typen av berättelser. För att nu uttrycka det lite försiktigt.

Sedan kom det ena slaget efter det andra. Eftersom många av berättelserna handlade om besökare från vårt solsystem skapade de data som efter hand samlades in av sovjetiska och amerikanska rymdsonder större och större problem för contactees och deras anhängare.

Idag ses de knappast ens som en del av ufologin; liknande läror sprids idag mest av kufiska sekter, som Ashtar Command.

The Golden Age of Flying Saucers har mycket riktigt blivit hårt angripen på nätet, av "riktiga" ufologer. De tycker förstås den är oseriös, och de mer paranoida tycks tro att den kan vara en del av en mörkläggning.  Alla vet ju idag att "seriösa" rapporter om kontakter med rymdmänniskor handlar om otäcka monster, som kidnappar människor och sticker in nålar i deras näsor och könsorgan. Eller så verkar de mena.

Men att Wilkinson skriver som han gör är väl här, i detta sammanhang, en klar fördel. Trots allt riktar sig boken till barn, och de två berättelser som boken fokuserar på - George Adamskis och Truman Bethurums- är ju betydligt barnvänligare än berättelser om torterade abductees.

Tefatens "gyllene tidsålder" enligt boken är perioden från och med Kenneth Arnolds första rapport 1947 fram till publiceringen av Truman Bethurums rapporter om mötena med Aura Rhanes. Det är om denna period boken berättar för äldre barn och yngre tonåringar. Tonvikten ligger just på Adamskis och (framförallt) Bethurums berättelser.

Författaren censurerar inte contactees, han berättar glatt om Adamskis iakttagelser av månens baksida, utan att med ett ord nämna att vare sig Luna 3 eller USA-astronauterna som också rundade månen i december 1968 upptäckte något sådant. Det ser ju lite dåligt ut, och alla brådmogna barn som går vidare med sitt läsande riskerar ju att förlora sin barnatro mycket snabbt.

Men för mig var det en nostalgitripp att läsa den - Aura Rhanes var en barndomsidol, och att stöta på en nutida författare som verkar tro på henne var riktigt kul.

Wilkinson har även skrivit böcker för vuxna, och jag skulle gärna vilja få tag i dem med. Av döma av beskrivningarna av dessa verkar han även där försvara contactees, och verkar också kritisk mot dagens ufologers ensidiga fokusering på de otäcka abductee-berättelserna. Fast när han skriver för vuxna kan han väl inte gärna låtsas som om Luna 3 inte existerade, får man väl ändå anta.

Idag vet vi ju också att det inte finns någon planet som alltid ligger på andra sidan månen, vilket ju  var där Truman Bethurum åtminstone i början hävdade att Aura Rhanes hemplanet Clarion låg. Även den problematiken borde väl Wilkinson ta upp i sina böcker för vuxna. Får man väl hoppas.

Nej, det var länge sedan  jag kunde tro på contactees. Wilkinsons bok var en vacker déjà vu-dröm, men när man sedan vaknar får man väl finna sig i att leva i en tillvaro där Aura Rhanes med all sannolikhet inte existerar.... Vilket är djupt tragiskt, med tanke på hur vår värld ser ut idag.


Aura Rhanes

Och KIC 8462852...

... blir mer och mer mystisk.

Läs gärna mer här.

Anti-Dühring - och Big Bang-teorin

Bland de böcker jag har hemma finns det ett fåtal som jag fick redan som barn eller tonåring. En av dessa är Friedrich Engels "Herr Eugen Dührings omvälvning av vetenskapen" (Anti-Dühring). På nätet kan den svenska utgåvan läsas här

På försättsbladet på det exemplar jag har står "31.12.72  Erik Rodenborg av Kulturens Vagga".

Kulturens Vagga var alltså namnet på ett kollektiv, där jag skulle flytta in mindre en månad efter att jag fått boken. Att jag som födelsedagspresent fick just den boken, just då, var för övrigt knappast en slump.

Någon kanske tror att detta kollektiv, dominerat av marxister, ville att jag skulle få en bok som skulle ge mig en grundlig materialistisk skolning, för att motverka idealistiska avvikelser. Nej, så var det definitivt inte. Det var snarare - tvärtom.

Några "idealistiska avvikelser" hade jag inte 1972. Tvärtom, jag var en benhård materialist, av det mer mekaniska slaget. Syftet med att ge mig boken var snarast att mjuka upp just min benhårda mekaniska materialism, för att ersätta den med en mer dialektisk sådan.

Faktum är att åtminstone två av de som låg bakom presenten var kristna, som nog ville att min materialistiska världsbild skulle bli mer ödmjuk och nyanserad. Så att jag inte skulle vara så outhärdligt fyrkantig i diskussionerna.

Nu påverkades jag inte så oerhört mycket av Anti-Dühring. Och när jag några månader senare gav upp och övergav min mekaniska materialism var jag nog mer påverkad av biskop John Robinsons "Gud är annorlunda" än av Friedrich Engels. Dvs. när jag till sist lämnade den mekaniska materialismen var det inte för att bli dialektisk materialist, utan för att skaffa mig en vagt religiös världsbild.

Men Anti-Dühring är väl värd att läsa idag. Det är en pedagogisk och elegant presentation av den marxistiska världsbilden, skriven i en (förbålt elak!) polemik mot en viss Eugen Dühring, en ganska patetisk hemmafilosof, vars pretentiöst förvirrade lära Engels steg för steg obarmhärtigt demolerar.

Men det finns en sak som jag tycker är ovanligt intressant med den idag. Dühring hade en kosmologisk lära som hade vissa likheter med Big Bang-teorin. Inte så att universum expanderade, men just att universum plötsligt fick liv efter ett tidlöst urtillstånd, då det i evighet hade legat orörligt i oändlighet. . Dühring säger också att utan rörelse finns det ingen tid, så denna oändlighet blir också, paradoxalt nog, tidlös.

Nu hör det till saken att Dühring var ateist, liksom Engels. Så hur kunde det orörliga tillståndet helt plötsligt brytas?

När Engels bemöter Dühring visar han först att han själv inte alls definierar tiden på samma sätt som denne.

Engels skriver: "Enligt herr Dühring existerar tiden endast genom förändringen, inte förändringen i och genom tiden. Det är emellertid just emedan tiden är skild från och oberoende av förändringen som man kan mäta den genom förändringen, ty till mätande hör alltid något som skiljer sig från det som skall mätas. Och den tid, i vilken inga förnimbara förändringar försiggår, är långt ifrån att inte vara någon tid alls. Den är tvärtom den rena, av inga främmande tillsatser påverkade tiden, alltså den verkliga tiden, tiden som sådan."

Det är ett storartat common sense-resonemang. som också skulle kunna användas mot de som idag hävdar att tiden har upphört i svarta hål. Nej, skulle Engels nog menat, även ett vid ett totalt stillastående skulle en mer abstrakt tid fortfarande existera.

Men dessutom menar Engels att materian inte kan stå stilla. Dess existensform är "rörelse i oändlighet" - den är alltid i rörelse, ingenting som liknar ett stillastående urtillstånd kan någonsin ha existerat.

Det bör för övrigt påpekas att Engels på filosofiska grunder utgår från att universum är oändligt både i tid och rum. Det har inte skapats, och det kommer aldrig att förintas.

Den avgörande kritiken Engels riktar mot Dührings kosmogoni är denna: om vi nu har ett tillstånd av total "tidlös" orörlighet i ett jämviktsläge som "alltid" har funnits finns det ingen anledning till att det plötsligt skulle börja röra sig. Dvs om man inte antar existensen av en Gud.

Det var det sista Dühring skulle vilja anta, för han var om något en än hårdare ateist än vad Engels var. Så hur löste han problemet? Inte alls, påpekar Engels och skriver diverse sarkastiska meningar om just detta:

"Det absolut oföränderliga, särskilt om det av evighet befunnit sig i detta tillstånd, kan av sig självt omöjligt övergå i rörelse och förändring. Det måste alltså ha kommit en första impuls utifrån, från någonstans utanför världen, som satte den i rörelse. Den "första impulsen" är emellertid som bekant endast ett annat uttryck för gud. Gud och hinsidessfären, som herr Dühring i sin världsschematik föregav sig ha så skickligt avverkat, för han nu återigen fram i naturfilosofin i skärpt och fördjupad form."


"Med sådana mystiska fraser och med försäkringen, att det odifferentierade urtillståndet varken var statiskt eller dynamiskt, varken i jämvikt eller i rörelse, skall vi alltså låta oss avspisas. Vi vet fortfarande inte var den mekaniska kraften fanns i detta urtillstånd och inte heller hur vi utan påverkan utifrån, d.v.s. utan gud, skall kunna komma från den absoluta orörligheten till rörelsen."

"Vi må vända och vrida på saken hur mycket vi vill, under herr Dührings ledning kommer vi ständigt på nytt tillbaka till - guds finger."


Dühring lär ha skrivit ett svar till Engels och det skulle ju vara intressant att se hur den förstnämnde försökte trassla sig ur det hela. ...


Men det hela har ju som sagt likheter med den kosmologiska debatten idag. Enligt den numera vanligaste versionen av Big Bang-teorin skapades universum från ett tillstånd där det just inte fanns någon materiell rörelse. Men Big Bang-teorin är i denna, sin kanske vanligaste version, än mer drastisk än Dührings. För medan Dühring tänker sig en tidlös materia utan rörelse som plötsligt på egen hand börjar röra sig, tänker sig Big Bang-teoretikerna ett tillstånd utan ens någon materia eller energi, eller ens rum och tid. Som plötsligt förvandlades till rum, tid och materia, och omedelbart började expandera.

Nu talar dessa i likhet med Dühring vanligtvis inte heller om Gud. Men i motsatt till Dühring har de kommit med ett mer klart definierat alternativ till Gud. Det kallas kvantfluktuationer. Det är ett begrepp som står för små, mindre än mikroskopiska, fenomen i den subatomära välden som i dagens kosmologi märkligt nog ses som ett alternativ till "guds finger" - när universum uppstod....

Det har jag skrivit om tidigare, och ska inte återkomma till här. Men det är ju intressant hur denna kosmologi så liknar hugskotten hos en av 1800-talets mest förvirrade hemmafilosofer. Dühring skulle kanske, eller kanske inte, känt sig ganska hemma i Big Bang-teorin.

Engels  skulle definitivt inte ha gjort det.



Friedrich Engels

Inga signaler från KIC 8462852

Den 4 november skrev jag på denna blogg om spekulationer om intelligent liv i solsystemet KIC 8462852. Nu verkar de ha letat efter radiosignaler därifrån i två veckor men inte hittat något. Det är ju tråkigt.

Jag kan inte i min vildaste fantasi föreställa mig hur jag - eller andra - skulle reagera om vi en dag verkligen får ett slutligt bevis på intelligent liv i universum. (Ja, jag skrev intelligent liv, mikroorganismer på någon Jupiter- eller Saturnusmåne vore trevligt, men inte helt överväldigande. Med intelligent liv menar jag väl allt från insekter och uppåt!)

Jag tror nog att jag skulle sammanstråla med andra som var lika fascinerade, och anordna (eller i alla fall delta i!) någon fullkomligt enorm jättefest...med temat "Äntligen!".

Hoppas verkligen jag får vara med om något sådant innan jag dör!

KIC 8462852

Vad i allasina dar är KIC 8462852 för något?

Det är en stjärna som befinner sig 1400 ljusår bort. Den som söker på denna beteckning på Google kommer  att finna ganska mycket, och en hel del om hypotesen att det skulle kunna finnas en avancerad civilisation runt den.

Och det handlar inte här om spekulationer från UFO-fantaster, utan av astronomer som försöker lösa gåtan med varför denna stjärnas ljus till och från försvagas på ett mystiskt sätt.

Eftersom det inte finns någon "naturlig" förklaring som är tillfredställande har det uppkommit spekulationer om att det är strukturer runt stjärnan som är skapade av intelligenta varelser som är upphov till fenomenet.

Om detta kan man läsa bland annat i en artikel i Illustrerad Vetenskap.

Man kan ju alltid hoppas.

Själv minns jag inte när jag blev intresserad av astronomi, men jag vet att det måste ha varit några år före första klass i grundskolan. Och en av mina drivkrafter har nog hela tiden varit en önskan att man ska finna intelligent liv någonstans bortom jorden. Möjligen i en förhoppning att de skulle vara mindre disharmoniska och destruktiva än vi är....

Nu ser det förstås inte alls ut som om hypotesen om intelligent liv ses som den troligaste förklaringen på mysterierna runt KIC 8462852. Men det faktum att seriösa astronomer inte verkar UTESLUTA detta tycker jag är lite spännande.

Geoengineering

I ett läge där det ena värmerekordet efter det andra slås med större och större marginaler, där "klimatskeptikerna" mer och mer har avslöjats som ovetenskapliga charlataner, men där samtidigt hoppet om en reell reducering av utsläppen av växthusgaser verkar förpassas till en dimhöljd framtid, ska vi då helt enkelt kallt (!) räkna med att jorden om kanske hundra år mest av allt kommer att likna en barbecue?

Kanske ändå inte. Det kanske kan bli så att chemtrailslfantasternas ultimata mardröm geoengineering till sist blir det som kan rädda planeten, eller åtminstone kan ge den en tidsfrist tills en verklig reducering av växthusgaser kan bli en verklighet.

Faktum är att om en del fantasifulla personers "teorier" om chemtrails som ett, låt vara ohälsosamt, vapen mot den globala uppvärmningen, skulle var sanna skulle jag nog känna mig lite lugnare. Men, som jag tagit upp tidigare, tyvärr talar ju allt för att de inte är det.

Tyvärr? Är inte idén att flygplan i hemlighet sprutar giftiga kemikalier en otäck tanke? Förvisso, men inte riktigt lika otäck som möjligheten att jorden inom en inte alltför avlägsen framtid ska få ett klimat som liknar det på Venus.

Men även om chemtrails är en myt, behöver inte geoengineering vara det.  Om allt annat går fel i klimatpolitiken (och det ser ju inte bättre ut) blir det kanske det enda hopp som finns kvar...

Murphys lag

Det har varit klart minst ett dygn. Även på kvällen. Tidigare ikväll kom några moln, men de var tunna, och även när de passerade månen syntes den igenom. Men precis när förmörkelsen skulle börja kom svarta moln och skymde månen. Det förtätades gradvis och nu - när maximum, eller totaliteten, ska inträffa, är hela himlen täckt av mörka moln.

/suckar/

Murphys lag.... igen...

Röd måne

Den som vill se något intressant ska kanske försöka vara vaken ungefär klockan fyra inatt. Då är det månförmörkelse, kombinerat med en så kallad supermåne. Mer om detta här.

Man kan bara hoppas att det inte är mulet då, förstås....

Ett matematiskt universum?

II The Big Bang Never Happened (1992) försöker Eric J Lerner analysera vad han ser som två huvusyner på kosmologi utifrån motsättningen mellan Platons idealistiska filosofi och hans mer materialistiska motståndares.

Han skriver bland annat så här.

"One view follows Plato and believes that the /mathematical/ laws truly rule the universe, that the universe is the embodiment of abstract mathematics, "the mind of God", knowable by reason alone. The other, quite different view, is that mathematical laws are descriptions of physical processes and patterns in nature - the reality is the process described by mathematics... These different interpretations of mathematical laws have affected debates in cosmology to this day." (The Big Bang Never Happened , s. 69).

Lerner är ju marxist och ser Platons syn som ytterst en överbyggnad, en avspegling av slavsamhället i Grekland, där överklassen föraktade den materiella verkligheten.

Han menar att dagens kosmologi är influerad av den platonistiska synen - att de letar efter den perfekta matematiska modellen – efter "the theory of everything".

"Yet today cosmologists assume, as did Plato and Ptolemy, that the universe is the embodiment of preexisting mathematical laws, that a few simple equations, a Theory of Everything, can explain the cosmos"... (s. 114).

Och då hade Lerner ändå inte läst Vårt matematiska universum (2014) av Max Tegmark. Han är väl den mest uppenbara representanten för en sådan platonistisk teori jag någonsin har läst.

Hans åsikt är denna: "att vår verklighet inte bara beskrivs med matematik utan rent av är matematik"...(s. 321).

"Jag hävdar att vår yttersta verklighet är en matematisk struktur, som definitionsmässigt är en abstrakt, oföränderlig entitet som existerar utanför rummet och tiden.” (s. 349).

".. en matematisk struktur är vår yttre fysikaliska verklighet och inte bara en beskrivning av den"...(s. 404).

Jag är inte materialist i grunden, men jag irriteras ändå av detta försök att avmaterialisera materien och ersätta den med "ren" matematik. Tegmark hade en kosmologisk föregångare på 30- och 40-talen i sir James Jeans, vars böcker skrämde mig rejält när jag var 12 år. Men Jeans blandade in Gud i det hela, han skrev att universums struktur talade för att - Gud var en matematiker!

Tegmark talar inte om Gud, utan han sätter in matematiken som en sorts ersättare för Gud. För mig låter det absurt. En udda filosofi för vår postmoderna värld, i vilken det vare sig finns Gud eller materia, bara matematik.

Om man måste jämföra tycker jag nog att både materialismen och teismen är mer sympatisk än en sådan panmatematisk världsbild.
........................................................................................
PS. Men anledningen att jag inte gillar idén om ett matematiskt universum skulle förstås kunna vara att jag aldrig hade mer än trea i matematik i grundskolan, och att jag inte har läst ämnet på någon högre nivå än så... ;-)

Eric J Lerner ger sig inte

Big Bang-kosmologin är idag nästan universellt accepterad, och en av dess allra mest framstående teoretiker har ju just kommit till Sverige. Eftersom denna standardkosmologi närmast ger mig mardrömmar är det lite kul att en Big Bang-kritiker som Eric J Lerner inte ger sig.

Jag har faktiskt ingen som helst kompetens att bedöma den vetenskapliga halten av hans ovan länkade föredrag.

Men jag hoppas att han har rätt, ett icke-expanderande euklidiskt universum ser ju ut att vara en tryggare plats att leva i än ett exploderande dito som slits sönder av "mörk energi".

Men det finns ju tyvärr ingen direkt anledning att anta att universums grundstruktur. skulle vara förenligt med just det universum jag SKULLE vilja leva i...