Månens mörka sida

/På förekommen anledning: Den sida av månen som alltid är vänd från jorden är naturligtvis inte "mörk"., Det är ett uttryck som jag antar syftar på att vi inte kan se den . /

"Månens mörka sida" är vad den sida av månen som alltid är vänd bort från jorden ibland brukar kallas.  Det är på engelska förstås också titeln på en LP av Pink Floyd, men det är en annan historia.

Denna sida hade ingen människa någonsin sett före 1959. Eller rättare sagt det fanns en man som hette George Adamski - som sade sig ha sett den. På en resa han hävdade att an han hade gjort på ett flygande tefat. Han beskrev städer, och sade att det också fanns luft där. Inte speciellt många trodde honom, och efter den 26 oktober 1959 blev det än färre som trodde honom. Om ens någon.

För då publicerade Sovjetunionen de bilder som rymdsonden Luna 3 (som när det begav sig brukade kallas Lunik, inte Luna - bra att veta för den som söker i digitala tidningsarkiv!) hade tagit av just månens "baksida".

Det var stört omöjligt att hitta något som tydde på luft och städer. Den spontana reaktionen var dessutom att baksidan verkade mer monoton än "framsidan".

Prestationen kom att beundras även av de mest rabiata anti-kommunister. SvD:s ledare den 28 oktober 1959 hade rubriken "Månbragden".

Idag finns bättre bilder av baksidan, och den ser inte riktigt lika moroton ut. Men månskorpan är tjockare på baksidan och det har lett till att det varit svårare för lava att tränga igenom. .

Det anses numera bero på att månen tillkom genom att jorden kolliderade med en annan planet. Jorden var länge glödhet efter detta, och den heta jorden värmde upp den sida av månen som var vänd mot oss - så dess yta blev mycket tunnare. Så kunde den innersta heta inre delen av månen bryta igenom oftare och längre - vilket skapade mörka fält, som brukar kallas "hav".

"'Guter Mond, du gehst so stille' men vad har du mer att ge - du är filmad fram och bak, så var det inte mer med det" sjöng Anders Fugelstad i "Ingenting är längre som förut" från 1969 - tio år efter Luna-bilderna.

Men det är nog att ta i. Luna (som ju är det latinska namnet på månen - inte endast ett namn på sovjetiska månsonder!) har mycket att ge oss även nu - och förvisso även i framtiden.

Nedan är den första sovjetiska bilden av "the dark side of the moon".

En historisk bild, förvisso. Om än något suddig...

Sputnik, NASA och rymdfartens privatisering

Kan man länka till "ryska trollfabriker"? Det tycker jag visst att man kan, om man är medveten om att de är propagandaorgan för en stat, om man läser dem kritiskt, och om man dubbelkollar kontroversiella påstående innan man får för sig att automatiskt "tro" på dem (vilket i sig är något man också bör göra med alla media, rysk media är definitivt inte ensam om att "trolla"!).

Att de är propagandaorgan betyder ju inte heller att de alltid måste ha fel.

Ett exempel.

Denna artikel kommer från webbsidan Sputnik, en rysk regeringsvänlig webbplats (om det finns någon papperversion nånstans vet jag inte). Den hade på sätt och vis långt tidigare en sovjetisk icke-digital föregångare, tidskriften Sputnik, som mellan 1967  och 1991 var namnet på en publikation, tryckt på papper, och utgiven på flera språk - och som närmast var Sovjetunionens svar på Readers Digest!

Nåväl - i artikeln på webbplatsen citeras NASA-chefen Jim Bridenstine, som verkar öppna för att privatisera centrala delar av USA:s rymdprogram. Mer konkret, just nu, handlar det om att planera för att sälja ut den internationella rymdstationen ISS till privata intressen - "outsourca" som det så vackert heter.

Jag upptäckte den igår närmast av en slump.

Citaten såg oklanderliga ut, men kontexten kunde  ju vara förvrängd i alla fall. Det som  fick mig att spontant tro på artikeln är att jag för ett tag sedan läste ut en bok av Chris Impey.

Impey är en känd astronom, en framstående populärvetenskaplig författare i USA, och en av världens främsta popularisatorer av Big Bang-teorin. Han är född i Storbritannien men har sedan 1983 verkat i USA. Han har givit ut ett stort antal böcker.  I en i övrigt ganska så deprimerande bok av honom, som jag alltså nyligen läste - How it ends: From you to the universe (som handlar om såväl din egen, som jordens, solsystemets, Vintergatans och universums slut!) - menar han också att rymdfärder i USA mer och mer kommer att drivas av privata initiativ.

Det uppskattar han tydligen - i boken avslöjar han sig både som ettrig antikommunist och som nyliberal - och han menar att det faktum att rymdfärder hittills varit en fråga för stater berodde på att de från början var en biprodukt av kalla kriget. Något han beklagar. Men nu verkar han se fram mot att rymdfärderna håller på att befrias från de tråkiga statsmakterna och som sig bör skötas av det privata näringslivet...

Idag gjorde jag sedan en rutinkoll som jag borde gjort redan igår. Och upptäckte till exempel - denna artikel.

Så Sputnik fantiserade tydligen inte. NASA tänker sälja ut ISS till privata intressen.

Och i USA planerar ju dessutom en excentrisk miljardär att organisera rymdresor till Mars, men jag trodde ändå att de ledande i NASA tänkte klarare än så. Men efter Sputnikartikeln och lite faktakontroll börjar man misstänka - att nej, det verkar de inte göra.

Om det är så, tycker jag att det är mycket sorgligt. Utforskning och "kolonisering" av rymden är en fråga för hela mänskligheten - en fråga om framtida överlevnad.

Där ska privata aktörer inte ha något att göra. Lika lite som i vård, skola och omsorg....  De skador de kan göra i rymden är faktiskt ännu större än den de kan göra i välfärdssektorn....

Rymdstationen ISS.