"International marxist tendency", James Webb-teleskopet och Big Bang-teorin

Kolla gärna denna länk.  

Det är en artikel från marxist.com - en webbsida som presenterar åsikterna hos "International marxist tendency" (IMT) - en strömning som i nästan rakt nedstigande led härstammar från en trotskistisk grupp grundad av Ted Grant redan på 1940-talet.

En säregen sak med denna strömning är att de i praktiken verkat ha gjort motstånd mot Big Bang-teorin till en del av sin politiska linje. Kanske inte i teorin, men i praktiken.

I den länkade artikeln ovan diskuteras bland annat de bilder som är tagna av James Webb-teleskopet, ett rymdteleskop som skickades upp 2021.

Den hävdar att bilder av de tidigaste galaxerna utgör starka belägg för att Big Bang-teorin är oriktig. Dessa galaxer verkar ha bildats "för tidigt" för att stämma in i den teori som hävdar att universum uppstod för 13, 8 miljarder sedan.

Jag hoppas att de har rätt. I vilket fall är det lite charmigt med en politisk strömning som de facto gör ett avvisande av Big Bang-teorin till en del av sin politiska linje...

PS: Artikeln hänvisar till en annan artikel, av Eric J Lerner,  men länkar inte till den. Den kan nås via denna länk.

Fjärran galaxer. Bilden hämtad från marxist.com, som i sin tur har hämtat den från NASA.

Varmaste oktober i Europa

Det är rubriken på denna artikel i Aftonbladet. 

På Facebook har jag i alla fall två gånger  hamnat i debatter med människor som på största allvar menar  att vi inte bör tala om den globala uppvärmningen, eftersom  vi då oroar barn och barnbarn, som borde få slippa oroa sig för katastrofer och tipping points. 

Alldeles bortsett från den absurda grundlogiken i detta resonemang, bygger det också på att uppvärmningen inte kommer att hinna drabba den äldre generationen...

Men uppvärmningen  går inte långsammare än klimatforskarnas prognoser, som "klimatskeptiker" brukar hävda. Den går mycket snabbare. 

Jag är uppriktigt sagt riktigt nervös inför nästa sommar...

Det var kanske en drönare

/TILLÄGG: Det VAR en drönare. Polisen använder drönare i Södertälje pga skjutningarna. Deras utseende och beteende sägs motsvara det jag såg. Tråkigt,  jag hade hoppats att det var ett "riktigt" UFO./

Om jag inte visste att det numera finns en. massa drönare med egenskaper jag nog inte känner till skulle jag kanske kalla det jag såg idag för en UFO-observation.

Det var vid busshållplatsen vid Hovsjö centrum på tisdag kväll, efter att det hade blivit mörkt. Jag såg upp och såg ett rött ljus. Tänkte först att det var ett flygplan, men det rörde sig inte som ett flygplan. det ändrades kurs hela tiden, inom ramen för att ganska litet fält.

Det såg heller inte alls ut som en helikopter. Dels hördes det inget ljud, dels har inte heller helikoptrar ett sådant rörelsemönster. Helikoptrar kan ändra kurs, men inte hela tiden och inte i ett så snävt område.
 

Efter ett tag förvandlades ljuset från rött till blårött. Vare sig det blåa eller röda ljuset blinkade såsom lampor på flygplan eller helikoptrar kan göra.

Däremot kom det efter ett tag från den blåa ljuspunkten en blå ljusstråle som verkade riktas snett nedåt.

Ett tag blev jag rädd en mycket kort tid, tänkte tanken "Tänk om det börjar närma sig med mycket snabb hastighet". Det stod några få människor i min närhet, men de pratade med varandra, och tittade inte uppåt. Tyckte det var pinsamt, så jag vågade inte uppmärksamma dem och fråga vad de trodde att det var för något.

Så slocknade det röda, och nu var ljuset endast blått. Det blåa blev sedan större och var inte längre en punkt, utan såg ut som ett en rand, som bildade typ en ofullbordad fyrkant utan botten.

Sedan satte jag mig i bussen. Tittade upp genom ett fönster, och då såg jag föremålet igen. Nu tycke jag att det såg närmare ut, och vid det blå ljuset tyckte jag se konturerna av något mörkt, som verkade fyrkantigt.

Sedan kom jag till Södertälje centrum och där syntes inget. När jag några rimmar senare kom tillbaka till Hovsjö fanns inte längre det märkliga fenomenet kvar.

Kvantmekanik och medvetande

Roger Penrose är en fysiker jag spontant får starka personliga sympatier för varje gång jag ser honom ge en intervju, eller hålla ett föredrag.  Han är nog den ende fysiker som jag upplever på det sättet...

Han är dessutom en förespråkare  för uppfattningen att det finns ett samband mellan medvetande och kvantmekanik. Utan kvantmekanik, inget medvetande. En dators processer kan inte påverkas av kvantmekanik, därför kan den inte ha ett medvetande. En människas hjärna (liksom förstås  ett djurs), har processer som kan påverkas av kvantmekanik, därför kan den ha ett medvetande.

Här kan man se och höra kombinerade föredrag och intervjuer,  där Penrose  lägger fram grunderna för denna teori. Tillsammans med Stuart Hameroff, som lägger fram hjärnfysiologiska argument för denna.

Penrose framhåller att han inte menar att medvetande i sig är samma sak som kvantmekaniska processer , men att medvetandet endast kan förekomma  i samband med sådana.

På en fråga från publiken om han tror att vetenskapen någon gång kommer att kunna förklara medvetandet i sig, svarar han att han tror det. 

Min helt  okvalificerade lekmannaståndpunkt ät att jag inte tror att den någonsin kommer att kunna det. 

Roger Penrose verkar vara en alldeles ovanligt djupt tänkande materialist. Men eftersom jag själv i grunden inte ÄR materialist, kan jag ju inte tro att han har rätt på just den punkten...

Värmedöden

Som 67-åring drabbas jag fysiskt hårdare av värmen än jag skulle ha gjort när jag var yngre. I går kväll hade jag förmodligen druckit mindre vatten än jag borde, och gled in i en overklighetskänsla som plötsligt slog över i ett krampanfall.  Vilket en mycket kort stund ledde till rena avgrundsvrål från min sida. Som torde ha chockat grannarna, för att inte tala om lekande barn utanför huset.... 

Den globala uppvärmningen har nu blivit så konkret. Det är inte endast något man kan diskutera teoretiskt om - det är numera något som man till och från kan drabbas av själv.  Och ändå lever jag i Sverige, och inte exempelvis Portugal. Själv tror jag inte att jag skulle överleva speciellt länge om det blev 50 grader varmt.  

I delar av Europa har man troligen nått en gräns, som om den överskrids skulle kunna leda till massdöd.  

Det enda positiva med detta är väl att den grupp som förnekar att vi har en global uppvärmning minskar mycket snabbt. Elakheter om Greta Thunberg fastnar nog i halsen på de allra flesta.  

Men på många klimatförnekar-sidor låtsas man fortfarande, nästan bokstavligen, som om det regnar - eller gläds över att det är så varmt och skönt.  

Jag har aldrig någonsin trott att vi kommer att gå under i ett kärnvapenkrig. Och jag har alltid varit skeptisk till berättelser som kommit om att den eller den sovjetiska militära hjälten vid en viss tidpunkt lyckades förhindra ett sådant. Inte för att jag nödvändigtvis behöver betvivla själva storyn, utan för att jag snarare ser det som ett uttryck för att inbyggda mekanismer i det sovjetiska samhället gjorde att den typen av hjältar med nödvändighet uppstod, och kunde agera, när det verkligen gällde.  

Jag tror nog att systemet i USA, och i dagens Ryssland,  också på något sätt har inbyggda mekanismer som torde förhindra länderna att kasta sig in i något som kommer att leda till mänsklighetens undergång tre dar senare.  

De härskande i supermakterna lever en mycket privilegierad tillvaro och torde inte vilja byta ut den mot  mot att förintas i glödande eldklot, eller i en atomvinter. 

Men  uppvärmningen kommer så smygande. Det finns i den ingen konkret åtgärd som kan leda till att mänskligheten förintas på några dagar. Men förintad kommer den att bli, förr eller senare, om inte klimatpolitiken ändras.  

Vi har kunnat glömma den globala uppvärmningen under några år, pga pandemin och kriget i Ukraina. Men den försvinner inte för att vi inte tänker på den.

Kinas rymdframgångar

Kolla gärna denna, liksom denna, länk. De går till två YouTube-inslag om Kinas enastående framgångar med sitt rymdprogram. 

Om jag inte hade kollat olika YouTube-länkar hade jag idag nog inte vetat om att Kina, som första land i världen, landat med en rymdsond på månens baksida och, som tredje land i världen, gjort detsamma på Mars. Eller i praktiken andra land i världen på Mars, eftersom Sovjet förlorade kontakten med sin Mars-sond så fort den hade landat. 

Jag läser i alla fall en morgontidning varje dag.  Om denna hade något om dessa rymdframgångar måste det ha varit små notiser. När det faktiskt måste ses som världsnyheter. 

Hur många av er som läser detta  visste förresten om det - och var hade ni då läst det?

Men det är mer än så. När Kina förbjöds att arbeta på den internationella rymdstationen ISS byggde de helt sonika en egen. Och ett stort antal "taikonauter" /den kinesiska motsvarigheten till astro- och kosmonauter/ har under de senare åren följt i Jurij Gagarins och John Glenns fotspår i omloppsbanor runt jorden.

Jag gläds åt detta.  Dels för att jag anser att en satsning på rymdfart är nödvändig för mänskligheten (om inte den globala uppvärmningen först hinner utplåna oss), dels för att jag föredrar att Kina står i ledningen för rymdkapplöpningen och inte USA. Och det anses det allmänt att Kina gör idag. 

Det är dessutom mer uppbyggligt att läsa om Kinas framgångar i rymden än om deras upprepade hot om att invadera Taiwan. Om Kina verkligen någonsin  gör allvar av detta kommer det att bli en tragedi för både Kina och Taiwan. De enda som skulle gynnas av detta vore USA och andra västmakter, som skulle kunna starta en riktigt framgångsrik världsomfattande kampanj för att fördöma Kina. 

På nätet kan man hitta förskräckta spekulationer om att Kina planerar att "invadera" månen. Inte mig emot. Det är definitivt bättre med kinesiska taikonauter på månen än kinesiska soldater på Taiwan.

Bilden: Dong Fang Hong I - Kinas första  satellit -  som sändes upp redan 1970.

Fred Hoyle och "panspermiateorin"

Lyssna gärna på denna föreläsning av Fred Hoyle (1915-2001) -en av 1900-talets mest kända astronomer och kosmologer.

Den är från 1982 och han argumenterar för att livet inte uppstod på jorden eller andra planeter utan att det finns spritt över hela universum.

Hoyle  menade att studier av stoftmoln i kosmos visar att de har egenskaper som talar för att de till stor del består av mikroorganismer, som liknar de bakterier som återfinns på jorden. 

Han menade också att studier av epidemiska sjukdomar tyder på att många av dessa inte endast sprids mellan människor (eller andra levande organismer) på jorden - utan att källan till den kommer utifrån (exempelvis genom kometer), och att de ofta ser ut att spridas oberoende av kontakter mellan varelser på jorden. 

Han har i andra sammanhang argumenterat för att språnget från organiska molekyler till levande celler är så stort att chansen för att dessa molekyler ska kunna bilda celler är ungefär lika liten som att ett skrotupplag som faller ner på jorden skulle bilda en jumbojet...

Men eftersom han ansåg att universum funnits i evighet har livsformer haft en oändlig tid på sig att utvecklas. Vilket skulle kunna förklara de mest osannolika utvecklingar.

Hans teorier om livets spridning ses som ett exempel på "panspemiateorier" - alltså uppfattningen att livet inte uppstått på jorden utan sprids över universum. De anses för det mesta allmänt vederlagda, utom i mycket modifierade versioner. 

Men för Hoyle innebar teorin även att han förkastade Darwins utvecklingsteori.  Evolutionen är kosmisk, inte jordbunden.

Hoyle har annars kommit med andra kontroversiella astronomiska teorier. Han var exempelvis 1948 en av de tre upphovsmännen bakom den så kallade steady-state-teorin , som hävdade att universums expansion inte beror på en "Big Bang",  utan på att materia kontinuerligt skapas i universum, som han alltså ansåg hade funnits, och även kommer att bestå, i  oändlig tid. Denna teori anses vara allmänt vederlagd, men långt senare formulerade Hoyle en modifierad variant av den. 

Men ingen ska tro att Hoyle endast kommit med spekulativa och kontroversiella teorier. Det var exempelvis han som matematiskt kunde visa att alla grundämnen förutom väte och helium måste ha skapats i stjärnor. 

Hoyle har för övrigt skrivit flera mycket fantasieggande och välskrivna science-fiction-romaner  som även översatts till svenska. (Vill i synnerhet rekommendera Det svarta molnet och Caraghs gåta, men även Den femte planeten). 

Han var ovanligt mångsidig, och vågade som antytts  presentera de mest kontroversiella teorier, och försvara dem under årtionden.

-------------------------------------------------–––

PS: Båda de teorier av Fred Hoyle som jag nämner här verkar definitivt mer hoppfulla än de som dessa står i motsättning till. 

Jag hörde förresten talas om Fred Hoyle och hans steady state-teori, liksom den rivaliserande Big Bang-teorin,  redan ca 1965-67, då jag var mellan 10 och 12 år. Och jag hoppades innerligt att steady-state-teorin skulle visa sig vara riktig.  Men konstigt nog föll även kosmologiska teorier under Murphys lag,  så jag insåg snart att den teori jag tyckte riktigt illa om verkade vara den som  blev accepterad...

Utomjordiskt

Läste nyss ut en bok med titeln "Utomjordiskt : de första tecknen på intelligent liv". Den är skriven av Avi Loeb, världens kanske nu mest kända levande astronomiska teoretiker (efter att  Stephen  Hawking dog).

Avi Loeb är mest känd för att driva tesen att Oumuamua var en utomjordisk rymdfarkost. Men detta är ingen tillfällighet. Han har redan innan Oumuamus dök upp drivit linjen att det är mycket sannolikt att det finns utomjordiskt liv och att forskningen borde satsa mer tid och pengar på att finna det. 

På så sätt har han hittat en nisch där han både kan bli akademiskt känd och tjäna pengar. Böcker av ledande akademiker som driver tesen att vi får besök av utomjordiska rymdskepp slår det mesta  -  och jag misstänker att boken kommer att läsas av betydligt fler än de böcker av hans kolleger som handlar om svarta hål, universums tre första minuter, eller mörk materia. 

Nu finns det inte mer att läsa om Oumuamua i denna bok än man kan finna i tidningar, tidskrifter eller på nätet. Dessutom verkar den för mig ha egendomliga sakfel, syftesfel och konstiga formuleringar. Jag har svårt att avgöra om det beror på min bristande läsförståelse,  bokens översättning eller (kanske minst troligt) språkliga  brister i originalboken. 

Men det viktigaste i boken är inte återberättelsen av storyn om Oumuamua. Det viktigaste är ett resonemang om astronomins prioriteringar. 

Oerhört mycket mer tid och pengar läggs på (återigen) svarta hål,  universums tre första minuter, eller mörk materia,  än på sökandet efter utomjordiskt liv. Loeb ställer sig frågor som  - vad är viktigast för mänskligheten  - att få reda på om vi har sällskap i rymden - eller om (exempelvis) universum  utvecklades på ett inflatoriskt sätt de första millisekunderna efter Big Bang.. 

Eller  frågan om vi har utomjordiska farkoster som då och då besöker  oss, visavi frågan om mörk materia finns eller är en ad hoc-förklaring för att hjälpa standardkosmologin. Jag förnekar inte alls att de senare frågorna är viktiga - men håller definitivt med Loeb om att de förstnämnda frågorna är mycket mer viktiga för dec flesta av oss.  

Ändå satsas nästan alla resurser på just de senare nämnda frågorna - medan ex.vis SETI-projektet som ska forska om utomjordiskt liv får så oerhört mycket mindre - om man jämför,  närmast nålpengar.

Prioriteringen är svår att förstå - i synnerhet som det numera finns så oerhört många exo-planeter som upptäckts  i beboeliga zoner runt stjärnor i vår galax. 

Prioriteringen är i själva verket så svår att förstå att jag skulle kunna  börja tänka på rent Arkiv X-liknande konspirationsteorier i mina funderingar kring frågan varför. Dvs om jag hade varit en sådan skum  konspirationsteoretiker själv.

Men det är jag förstås inte.  ;-)

 

Flying Saucers are real?

/Inser  nu att jag förut skrivit ett inlägg  med mycket  liknande innehåll. Den stora skillnaden är att jag i det inte hade länken till den närmast skakande dokumentär som jag här länkar till. Så jag låter ändå detta inlägg vara kvar./

När jag var barn trodde jag på "flygande tefat". Det var väl en kombination av två saker som fick mig att göra det. Dels en hel del övertygande rapporter. Dels de vackra contactee-berättelserna, som gjorde att jag ville tro på dem.

Contactee-berättelserna slutade jag nog att tro på någon gång i elva-tolvårsåldern. Men fortfarande fanns det ju en hel del övertygande rapporter. 

När jag sedan blev äldre bestämde jag mig för att de stora avstånden i världsrymden gjorde det omöjligt att tänka sig att UFO.s  skulle kunna komma från yttre rymden. Om man stryker den utomjordiska möjligheten blir ju hela UFO-fältet tråkigt. 

Väderballonger är ju inte så intressanta. Hemliga militära flygplan kunde knappast heller fängsla mig. 

Men så hände det för något år sedan att militären i USA gick ut med att många UFO-rapporter faktiskt handlar om verkliga  materiella ting som flyger. De offentliggjorde  ett antal rapporter som visade filmer av okända objekt i luften som verkade ha en kapacitet som inga  kända jordiska luftfarkoster hade. 

I de offentliga kommentarerna spekulerades det  mest om det kunde vara ryska eller kinesiska hemliga luftfarkoster.

Problemet med den teorin är främst att de rörelsemönster som dessa flygande objekt har - och som inga kända jordiska farkoster har - i stort sett var desamma som de som fanns i rapporternas från 40- och 50-talen (och senare). 

Om man skulle kunna tänka sig att åtminstone Kina idag skulle ha kunnat utvecklat en så avancerad teknologi är det ju helt otänkbart att vare sig Kina, Sovjet eller ens USA skulle ha kunnat haft en sådan teknologi på 40- eller 50-talen. 

Tillbaks till den utomjordiska teorin. Eller? 

De som är intresserad av frågan bör se denna dokumentär. från australiska 60 minutes.  Den är faktiskt lite skakande. Eller för den som vill -  mycket skakande. 

 

En bild från Titan

Nedanstående är - tycker jag -  en mycket vacker bild. Den är tagen av rymdsonden Huygens, som åtföljde rymdfarkosten Cassini. Cassinis syfte var att studera Saturnus och dess månar. Huygens specifika syfte var att landa på Saturnusmånen Titan., den enda månen i vårt solsystem som har en atmosfär. Vilket den gjorde. Den 14 januari 2005.

Det finns flera bilder som är publicerade från Huygens foton från nedstigningen, men endast en som är tagen från Titans yta. Det är alltså denna bild.

Det konstiga är att man får leta ett tag innan man inser att det endast finns en bild tagen från ytan. Ofta ser man formuleringen att detta är den första bilden som är tagen från Titans yta, men man får som sagt leta ett tag innan man inser att det också är den enda. 

Anledningen ser ut att ha varit tekniska problem, som drabbade kommunikationen mellan Huygens och Cassini.  

Det är dessutom den enda bild vi har som är tagen från ytan på någon himlakropp bortom Mars.

Det finns belägg som anses tyda på att det en bit under Titans yta finns en ocean av vatten,  som sträcker sig runt hela månen.

Eftersom det dessutom verkar finnas organiska molekyler i Titans atmosfär kan det kanske tyda på att det finns någon form av liv på Titan.

Mer om Titan kan man finna i denna dokumentär, som trots den betydligt mer allmänna titel den i alla fall har fått på Youtube, i stort sett endast handlar om Titan.