Värmedöden

Som 67-åring drabbas jag fysiskt hårdare av värmen än jag skulle ha gjort när jag var yngre. I går kväll hade jag förmodligen druckit mindre vatten än jag borde, och gled in i en overklighetskänsla som plötsligt slog över i ett krampanfall.  Vilket en mycket kort stund ledde till rena avgrundsvrål från min sida. Som torde ha chockat grannarna, för att inte tala om lekande barn utanför huset.... 

Den globala uppvärmningen har nu blivit så konkret. Det är inte endast något man kan diskutera teoretiskt om - det är numera något som man till och från kan drabbas av själv.  Och ändå lever jag i Sverige, och inte exempelvis Portugal. Själv tror jag inte att jag skulle överleva speciellt länge om det blev 50 grader varmt.  

I delar av Europa har man troligen nått en gräns, som om den överskrids skulle kunna leda till massdöd.  

Det enda positiva med detta är väl att den grupp som förnekar att vi har en global uppvärmning minskar mycket snabbt. Elakheter om Greta Thunberg fastnar nog i halsen på de allra flesta.  

Men på många klimatförnekar-sidor låtsas man fortfarande, nästan bokstavligen, som om det regnar - eller gläds över att det är så varmt och skönt.  

Jag har aldrig någonsin trott att vi kommer att gå under i ett kärnvapenkrig. Och jag har alltid varit skeptisk till berättelser som kommit om att den eller den sovjetiska militära hjälten vid en viss tidpunkt lyckades förhindra ett sådant. Inte för att jag nödvändigtvis behöver betvivla själva storyn, utan för att jag snarare ser det som ett uttryck för att inbyggda mekanismer i det sovjetiska samhället gjorde att den typen av hjältar med nödvändighet uppstod, och kunde agera, när det verkligen gällde.  

Jag tror nog att systemet i USA, och i dagens Ryssland,  också på något sätt har inbyggda mekanismer som torde förhindra länderna att kasta sig in i något som kommer att leda till mänsklighetens undergång tre dar senare.  

De härskande i supermakterna lever en mycket privilegierad tillvaro och torde inte vilja byta ut den mot  mot att förintas i glödande eldklot, eller i en atomvinter. 

Men  uppvärmningen kommer så smygande. Det finns i den ingen konkret åtgärd som kan leda till att mänskligheten förintas på några dagar. Men förintad kommer den att bli, förr eller senare, om inte klimatpolitiken ändras.  

Vi har kunnat glömma den globala uppvärmningen under några år, pga pandemin och kriget i Ukraina. Men den försvinner inte för att vi inte tänker på den.

Kinas rymdframgångar

Kolla gärna denna, liksom denna, länk. De går till två YouTube-inslag om Kinas enastående framgångar med sitt rymdprogram. 

Om jag inte hade kollat olika YouTube-länkar hade jag idag nog inte vetat om att Kina, som första land i världen, landat med en rymdsond på månens baksida och, som tredje land i världen, gjort detsamma på Mars. Eller i praktiken andra land i världen på Mars, eftersom Sovjet förlorade kontakten med sin Mars-sond så fort den hade landat. 

Jag läser i alla fall en morgontidning varje dag.  Om denna hade något om dessa rymdframgångar måste det ha varit små notiser. När det faktiskt måste ses som världsnyheter. 

Hur många av er som läser detta  visste förresten om det - och var hade ni då läst det?

Men det är mer än så. När Kina förbjöds att arbeta på den internationella rymdstationen ISS byggde de helt sonika en egen. Och ett stort antal "taikonauter" /den kinesiska motsvarigheten till astro- och kosmonauter/ har under de senare åren följt i Jurij Gagarins och John Glenns fotspår i omloppsbanor runt jorden.

Jag gläds åt detta.  Dels för att jag anser att en satsning på rymdfart är nödvändig för mänskligheten (om inte den globala uppvärmningen först hinner utplåna oss), dels för att jag föredrar att Kina står i ledningen för rymdkapplöpningen och inte USA. Och det anses det allmänt att Kina gör idag. 

Det är dessutom mer uppbyggligt att läsa om Kinas framgångar i rymden än om deras upprepade hot om att invadera Taiwan. Om Kina verkligen någonsin  gör allvar av detta kommer det att bli en tragedi för både Kina och Taiwan. De enda som skulle gynnas av detta vore USA och andra västmakter, som skulle kunna starta en riktigt framgångsrik världsomfattande kampanj för att fördöma Kina. 

På nätet kan man hitta förskräckta spekulationer om att Kina planerar att "invadera" månen. Inte mig emot. Det är definitivt bättre med kinesiska taikonauter på månen än kinesiska soldater på Taiwan.

Bilden: Dong Fang Hong I - Kinas första  satellit -  som sändes upp redan 1970.

Fred Hoyle och "panspermiateorin"

Lyssna gärna på denna föreläsning av Fred Hoyle (1915-2001) -en av 1900-talets mest kända astronomer och kosmologer.

Den är från 1982 och han argumenterar för att livet inte uppstod på jorden eller andra planeter utan att det finns spritt över hela universum.

Hoyle  menade att studier av stoftmoln i kosmos visar att de har egenskaper som talar för att de till stor del består av mikroorganismer, som liknar de bakterier som återfinns på jorden. 

Han menade också att studier av epidemiska sjukdomar tyder på att många av dessa inte endast sprids mellan människor (eller andra levande organismer) på jorden - utan att källan till den kommer utifrån (exempelvis genom kometer), och att de ofta ser ut att spridas oberoende av kontakter mellan varelser på jorden. 

Han har i andra sammanhang argumenterat för att språnget från organiska molekyler till levande celler är så stort att chansen för att dessa molekyler ska kunna bilda celler är ungefär lika liten som att ett skrotupplag som faller ner på jorden skulle bilda en jumbojet...

Men eftersom han ansåg att universum funnits i evighet har livsformer haft en oändlig tid på sig att utvecklas. Vilket skulle kunna förklara de mest osannolika utvecklingar.

Hans teorier om livets spridning ses som ett exempel på "panspemiateorier" - alltså uppfattningen att livet inte uppstått på jorden utan sprids över universum. De anses för det mesta allmänt vederlagda, utom i mycket modifierade versioner. 

Men för Hoyle innebar teorin även att han förkastade Darwins utvecklingsteori.  Evolutionen är kosmisk, inte jordbunden.

Hoyle har annars kommit med andra kontroversiella astronomiska teorier. Han var exempelvis 1948 en av de tre upphovsmännen bakom den så kallade steady-state-teorin , som hävdade att universums expansion inte beror på en "Big Bang",  utan på att materia kontinuerligt skapas i universum, som han alltså ansåg hade funnits, och även kommer att bestå, i  oändlig tid. Denna teori anses vara allmänt vederlagd, men långt senare formulerade Hoyle en modifierad variant av den. 

Men ingen ska tro att Hoyle endast kommit med spekulativa och kontroversiella teorier. Det var exempelvis han som matematiskt kunde visa att alla grundämnen förutom väte och helium måste ha skapats i stjärnor. 

Hoyle har för övrigt skrivit flera mycket fantasieggande och välskrivna science-fiction-romaner  som även översatts till svenska. (Vill i synnerhet rekommendera Det svarta molnet och Caraghs gåta, men även Den femte planeten). 

Han var ovanligt mångsidig, och vågade som antytts  presentera de mest kontroversiella teorier, och försvara dem under årtionden.

-------------------------------------------------–––

PS: Båda de teorier av Fred Hoyle som jag nämner här verkar definitivt mer hoppfulla än de som dessa står i motsättning till. 

Jag hörde förresten talas om Fred Hoyle och hans steady state-teori, liksom den rivaliserande Big Bang-teorin,  redan ca 1965-67, då jag var mellan 10 och 12 år. Och jag hoppades innerligt att steady-state-teorin skulle visa sig vara riktig.  Men konstigt nog föll även kosmologiska teorier under Murphys lag,  så jag insåg snart att den teori jag tyckte riktigt illa om verkade vara den som  blev accepterad...