Om jag hade en föreställning om en tom rymd i universum har den gradvis försvunnit. I flera steg.
Ett av dem var när jag började inse att plasma finns närmast överallt i universum, även i den intergalaktiska rymden. Tråkigt nog fick jag denna lärdom genom att studera s.k. plasmakosmologer, som kombinerade framförandet av dessa insikter med kosmologiska teorier, som jag blev lite påverkad av, men som ter sig ganska tvivelaktiga.
De brukade inte tro på Big Bang, vilket gladde mig, och det var väl en förutsättning för deras kosmologiska optimism. Om universum är stabilt, kan man ju se fram emot ett evigt universum, och för den delen en evig plasma. Du och jag kommer inte att leva för evigt, men universum (och plasman!) kommer i alla fall att göra det.
Men tänk om Big Bang-scenariot ändå stämmer. I den alltmer framskridande glesheten kommer allt, även plasman, bli tunnare och tunnare, och till sist kommer ingenting att finnas kvar. Och, nej, inte ens plasman.
Men för den som är rädd för total tomhet kommer så en räddningsplanka. I kvantteorin.
För även om alla atomer, all energi, alla elementarpartiklar skulle försvinna kommer det ändå det finnas kvantfält överallt.
För
enligt de senaste kvantmodellerna kommer även fält med noll energi att
skapa både negativa och positiva energifält (0 kan sönderfalla i +1 och
-1 om jag fattar saken rätt) och även nya partiklar kommer ständigt att uppstå ur
detta.
Det kan i kvantteorin inte finnas något absolut vacuum.
Kvantfält finns alltid och ur dessa uppstår så kallade virtuella partiklar hela tiden. Och, vem vet, ur denna kvantsoppa kan genom fluktuationer av olika slag helt nya saker skapas.
Om detta kan man höra mer om i denna video . (Och strunta i den konstiga rubriken!)
Observera att enligt många kosmologer skapades universum ur en kvantfluktuation. Det skulle kanske kunna hända igen.
Det finns bara ett litet moln på kvanthimlen. Det finns en märklig teori som kallas "false vaccum decay" och en otäck tolkning av denna kanske innebär att alla kvantfält också kanske försvinner en dag. Men jag är inte säker på att detta är vad som egentligen menas, och i vilket fall som helst är det ju endast en teori...
Så om vi lever i ett evigt hav av kvantfluktuationer finns det ju något som finns kvar, när allt annat förgås.
För att parafrasera (och profanera) några rader i en mycket religiös sång av Lewi Pethrus - "Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som vet ska besinna att kvantfälten de finns kvar."
Lewi Pethrus 1937 - han skulle nog inte ha uppskattat hur jag profanerar hans sång...
