Jag har äntligen sett de två program som SVT sände för ett tag sedan om UFOs och splittringen i den svenska UFO-rörelsen.
Mycket fascinerande. Men jag väntar nog med mer utförliga kommentarer.
Frågan berör mig eftersom jag som barn var UFO-troende, och hoppades att utomjordingar skulle komma att rädda oss...
De
två läger som beskrivs i programmen är dels skeptiker, som betvivlar
att UFOs är utomjordiska rymdfarkoster, och dels de som både tror, och
hoppas, att de är just detta. Och som vill ha kontakt med dem.
Det
finns en tredje ståndpunkt, som tydligen finns mer internationellt än i
Sverige. Och det är förstås att tro att de finns men att uppfatta detta
som ett hot snarare än som ett löfte...
Å andra sidan är de hot som finns mot vår framtid som skapats av
människor så stora att det verkar onödigt att oroa sig för utomjordiska
hot.
På ett sätt påminner debatten i svenska UFO-kretsar idag om
50-talet, då skeptiker stod mot frälsta, som hoppades just på att
"flygande tefat" skulle rädda världen.
Detta positiva budskap underbyggdes då av berättelser från så kallade
"contactees" som beskrev positiva möten med utomjordingar.
När
sedan contactee-berättelserna mer och mer ersattes med berättelser från
så kallade abductees - som talade om plågsamma erfarenheter av att
kidnappas av ufonauter, försvagades kraftigt den "religiösa" ufologin
(eller som den ofta kallades "ifologin", eftersom denna hävdade att man
VISSTE att det var farkoster från yttre rymden, med välvilliga avsikter)
Men nu tycks den "religiösa" ufologin/ifologin ha kommit tillbaka i en helt ny form. Se gärna programmen.
Jag återkommer nog till ämnet
----
Bilden nedan: Aura Rhanes, en sympatisk ufonaut från planeten Clarion, som contacteen Truman Bethurum sade sig ha mött 1952.