Idag för femtio år sedan var jag på en bokhandel för att se om det fanns några intressanta böcker att köpa. Det var en bokhandel som låg nära Kungliga Biblioteket och som jag inte tror finns kvar längre.
Jag såg en bok med den märkliga titeln "UFOs: Operation Trojan Horse". Titeln var tillräckligt fascinerande för att jag skulle köpa boken.
Jag var intresserad av UFO-frågan, även om jag inte längre i någon högre grad trodde på att de var utomjordiska farkoster. Det visade sig att det gjorde inte heller författaren.
Han hette John A Keel, och jag hade nog hört talas om honom förut. I en bok av K Gösta Rehn, den svenska ufologins nestor. Rehn trodde på att UFOs var just utomjordiska farkoster, och avfärdade Keel som en suspekt mystiker.
Så jag började läsa. Ju längre jag läste ju kusligare blev det.
Jag tror jag hade läst klart på efternatten. Då var det ju redan den 1 mars 1975.
Vid det laget var jag nästan chockad.
Keel trodde att UFOn var manifestationer av någon sorts väsen som han kallade "ultraterrestrials." Någon sorts spöklika väsen vars syfte var att förstöra för människor. De ville kanske rentav förinta mänskligheten, så att de kunde härska oinskränkt över jorden. Så som de - om jag nu minns boken rätt - hade gjort tidigare.
De lurade de som de kunde påverka på många olika sätt. De bedrog människor, konsekvent. De förstörde de som blivit intresserade av dem.
Dessutom förföljde de John Keel. Han fick en massa mystiska telefonsamtal som han trodde att dessa mystiska väsen låg bakom. Dessutom såg han flygande tefat överallt.
Han varnade för att i synnerhet ungdomar skulle kunna förstöras om de blev intresserade av UFOs. De kunde bli vansinniga när de hamnade i dessa väsens våld.
Han trodde att femtiotalets contactees verkligen hade mött dessa väsen - men att de hade blivit lurade. Aura Rhanes och de andra var inte vad de såg ut att vara - de var bara antropomorfa förklädnader utnyttjade av något som inte var rymdmänniskor- utan en manifestation av en rent ondskefull energi.
Nej, jag trodde inte ett skvatt på Keel - men han lyckades ändå skapa en skräckstämning denna natt.
Märkligt nog var det dock en helt annan sak i hans bok som fascinerade mig mest. Keel berättade om någon kontaktperson som hade fått detta budskap- "You are endangering the balance of the universe". Jag antog att det syftade på hela mänskligheten och inte endast den stackars kontaktpersonen.
Men denna formulering dök många år senare upp i mig i en mardröm jag drömde - om gudinnan Freja. I den sade hon direkt till mig: "Du hotar balansen i universum"...
Engelskans "you" kan ju betyda både "du" och "ni". Men det kan ju inte svenskans "du". Så jag antog att Freja menade att - inte mänskligheten - utan jag personligen - hotade balansen i universum. Jag undrade förskräckt vad hon tänkte göra åt den saken - och då vaknade jag.
Och blev nog ovanligt lättad över att det bara var en dröm.
"Freyja and the Necklace", av J. Doyle Penrose (1862-1932), cirka 1913
