Min motvilja mot Big Bang-teorin handlar egentligen om två helt olika saker.
Dels det jag egentligen tror på, men inte vill tro på. Att universum expanderar, och det uppenbarligen i en accelererande takt, att det blir glesare och glesare och mörkare och mörkare, och att allt tyder på att det kommer att fortsätta att bli det, är något jag inte vill tro på. Men som jag inser troligen är sant.
Försöken att argumentera mot detta, med teorier om "tired light" eller icke-kosmologisk rödförskjutning ter sig för mig närmast desperata.
Det som jag verkligen inte tror på "på riktigt" är en del av de mer teoretiska hugskotten i samband med Big Bang-teorier, som till exempel att universum skulle vara skapat ur ingenting från en kvantfluktuation. Den typer av hugskott ser jag väl närmast som exempel på hur matematiskt skolade personers fantasi skenar iväg i en sorts tomrum. Hur man inte inser att man med god marginal passerat gränsen till det helt omöjliga....
Sedan har det ibland hänt att jag i diskussioner på ett lite demagogiskt sätt använt de "omöjliga" delarna av dessa teorier för att skapa tvivel på Big Bang-teorins otäcka kärna.,
Det har lite handlat om att utnyttja det som jag inte kan tro på för att slippa de delar jag inte vill tro på....
No comments:
Post a Comment