Den är fascinerande, och spännande, skriven. Man får reda på en massa både om forskningens nuvarande upptäckter och ståndpunkter, om forskningshistorien och om människorna bakom teorierna.
Det som började som en rent matematisk konstruktion - byggd på Einsteins relativitetsteori, blev en mer konkret fysisk teori på slutet av 30-talet.
Denna förde sedan ett liv i skymundan, och motarbetades av ledande kosmologer. Men under sextiotalet ökade intresset snabbt för idén, och idag har observationer av (exempelvis) förhållanden i galaxernas centrum i stort sett bevisat den.
Ämnet är spännande i sig, men forskningshistoriken är också spännande.
En sak som slog mig under läsningen var hur den kosmologiska diskussionen under den tid Sovjetunionen fanns, fördes nästan helt oberoende av, och över, den så kallade järnridån. Inte i någon högre grad under Stalintiden, förstås, men både före och efter denna. Teorierna utvecklades i ett konstant utbyte mellan forskare i västvärlden och Sovjet.
Om man är åtminstone lite intresserad av ämnet kan boken rekommenderas. Jag visste en del om svara hål innan, men vet garanterat mycket mer nu.... Och jag har sällan läst en bok som behandlar ett sådant ämne på ett så medryckande sätt som just denna.
En konstnärlig vision av en ackretionsskiva av het plasma i omkrets kring ett svart hål.
No comments:
Post a Comment