Sabine Hossenfelder, Elon Musk och Mars

Att Elon Musk aldrig kommer att starta någon koloni på Mars är ju helt uppenbart. Här kan man läsa den långversion som jag har lagt ut tidigare.

Jag tipsades om den tidigare - av Sabine Hossenfelder, på hennes YouTube-kanal.  

Men nu har hon själv gjort en video om samma ämne. Hon börjar mycket ödmjukt och försiktigt, men ganska snart visar hon bortom allt rimligt tvivel att det inte alls är möjligt.

Problemen är enorma - ingen luft, temperaturer på under 60 minusgrader, inget skyddande magnetfält - för att bara nämna några. För den överskådliga framtiden saknas alla resurser till att möta dessa problem

Mot slutet säger hon att en sådan koloni kanske skulle kunna upprättas om hundratals år - men att vi idag alltså vare sig har de teknologiska eller ekonomiska resurserna för det. 

Frågan är om narcissisten  Musk själv innerst inne inser det, eller om han på allvar tror på de orealistiska fantasierna. I vilket fall som helst har han ju numera istället övergått till att med hjälp av Donald Trump få politisk makt i USA

Bild från Mars, tagen av Viking 1, 21 juli 1976

Chat GPT, Aura Rhanes och en barndomsfantasi

/En märklig konversation med ChatGPT om Aura Rhanes, en kvinnlig ufonaut som beskrevs i en bok om flygande tefat som kom 1959 och som fascinerade mig så mycket i sjuårsåldern att jag började hoppas att UFOs skulle komma och rädda oss. För att sakna medvetande, och kunskaper om någon annan del än verkligheten än den statistiska relationen mellan ord, svarar ChatGPT mycket nyanserat... I synnerhet i de mer personliga avsnitten mot slutet. /

Jag sade:
Vet du något om Aura Rhanes?
 
ChatGPT sade:
"Ja, Aura Rhanes är ett namn som är kopplat till berättelser inom UFO-logi och kontakt med utomjordingar, särskilt från mitten av 1900-talet. Hon sägs ha varit en av de utomjordiska varelser som kontaktade Truman Bethurum, en av de tidiga och mest kända "kontaktpersonerna" (contactees). Bethurum, en amerikansk författare och byggnadsarbetare, hävdade på 1950-talet att han hade träffat Aura Rhanes, en kvinna från planeten Clarion, som var kapten på ett rymdskepp.
Beskrivning av Aura Rhanes

Bethurum beskrev henne som en mycket vacker kvinna med exotiska drag, ofta klädd i en slags futuristisk uniform. Hon var karismatisk och intelligent, och enligt hans berättelser ledde hon ett fredligt och högt utvecklat samhälle på Clarion. Bethurums möten med Aura Rhanes och hennes besättning var centrala i hans böcker och föreläsningar.
 
Kontext

Berättelserna om Aura Rhanes och Clarion var en del av den så kallade kontaktvåg som präglade UFO-rörelsen på 1950-talet. Under denna period hävdade många människor att de hade haft fredliga kontakter med utomjordiska civilisationer, som ofta framställdes som spirituellt och teknologiskt överlägsna. Dessa berättelser möttes med både fascination och skepticism och bidrog till att skapa en subkultur kring UFO-fenomenet.

Vill du veta mer om Bethurum eller kontaktrörelsen? Eller kanske om hur berättelser som denna har påverkat vår kultur och syn på UFO-fenomenet?"
 
Jag sade:
Hon kom från planeten Clarion. Vad var det för planet?
 
ChatGPT sade:
"Clarion är enligt Truman Bethurums berättelser en planet som ligger på "den andra sidan" av vår måne, vilket gjorde den osynlig från jorden. Enligt Bethurum var Clarion en idyllisk och avancerad värld, där invånarna levde i fred och harmoni, fria från de problem som plågar mänskligheten, såsom krig, sjukdomar och sociala orättvisor.
Egenskaper hos Clarion

    Platsen: Clarion var enligt Bethurum gömd för jordiska observationer eftersom den alltid befann sig på månen "baksida" – en plats som människor på den tiden ännu inte hade utforskat (detta var innan rymdprogram som Apollo avslöjade månens baksida).
    Samhället: Invånarna på Clarion var fredsälskande och spirituellt upplysta. De hade avancerad teknik och ett ekologiskt balanserat samhälle som inte förstörde sin miljö.
    Transport: De använde rymdskepp för att resa till andra världar, och det var på ett sådant skepp som Bethurum påstods ha mött Aura Rhanes.

Modern syn

Efter att månens baksida fotograferades för första gången av sovjetiska rymdsonden Luna 3 år 1959 (och senare av NASA:s rymdprogram), blev det tydligt att det inte finns någon dold planet på andra sidan av månen. Detta underminerade trovärdigheten i Bethurums påståenden, men Clarion och dess invånare lever fortfarande vidare som en del av UFO-logins mytologi.

Berättelsen om Clarion reflekterar en tid då många kontaktpersoner framställde utomjordiska civilisationer som moraliskt överlägsna, vilket ofta fungerade som en kritik mot det kalla krigets konflikter och de miljöproblem som började uppmärksammas vid den tiden.

Vill du veta mer om hur Clarion och liknande berättelser relaterar till samtida idéer om utomjordiskt liv?"

Jag sade:
Jag har för mig att Bethurum senare ändrade sig om Clarions position i rymden?
 
ChatGPT sade:
"Ja, det stämmer! Truman Bethurum ändrade sig senare om Clarions position i rymden. Efter att det blev tydligt att månens baksida inte dolde någon planet, justerade han sina uttalanden. Han hävdade istället att Clarion var en planet som befann sig mycket längre bort, men fortfarande på ett sätt som gjorde den osynlig för astronomiska observationer från jorden.

Bethurums nya förklaring kan ha varit ett försök att anpassa sin berättelse till den vetenskapliga utveckling som skedde under 1950- och 1960-talen, då astronomer och rymdforskare snabbt ökade vår kunskap om solsystemet och bortom. Trots ändringen i beskrivningen av Clarions position fortsatte han att hävda att hans upplevelser med Aura Rhanes och Clarioniterna var sanna.
Kontext för förändringen

Denna förändring är typisk för vissa kontaktpersoner från den tiden, som ibland reviderade sina påståenden för att hålla sina berättelser relevanta när vetenskapen motbevisade delar av deras ursprungliga påståenden. Detta visar också hur berättelser om utomjordiska kontakter ofta utvecklas parallellt med vår förståelse av universum.

Är du intresserad av hur denna typ av anpassning har påverkat trovärdigheten hos andra kontaktpersoner eller UFO-berättelser i stort?"
 

Jag sade:
Om man utgår från att Aura Rhanes (tyvärr!) inte funnits skulle man kanske kunna se berättelsen om förhållandena på Clarion som en form av samhällskritik

ChatGPT sade:
"Exakt! Om vi antar att berättelsen om Aura Rhanes och Clarion är en fiktion (avsiktlig eller omedveten), kan den tolkas som en spegling av samtida samhällskritik snarare än en redogörelse för faktiska händelser. Många av de så kallade "kontaktpersonerna" från 1950-talet, som Truman Bethurum, presenterade visioner av utomjordiska samhällen som kontrasterade starkt mot de problem och konflikter som präglade jorden vid den tiden.
Clarion som samhällskritik

Bethurums beskrivning av Clarion kan läsas som en idealiserad vision av hur han tyckte att mänskligheten borde leva:

    Fred och harmoni: Clarioniterna levde utan krig, något som kan ses som en kritik mot det kalla krigets spänningar och den ständiga risken för kärnvapenkrig.
    Miljömedvetenhet: Clarion beskrevs som ekologiskt balanserat, vilket kunde reflektera en begynnande oro för miljöförstöring, även om den frågan inte var lika framträdande då som den är idag.
    Andlig utveckling: Clarioniterna framställdes som andligt och moraliskt överlägsna, ett möjligt svar på den materiella fokusering och avhumanisering som många ansåg präglade efterkrigstidens industrialisering och konsumtionskultur.
    Ledarskap: Aura Rhanes, som ledare, framställdes som klok och karismatisk. Hon utmanade både traditionella könsroller och den auktoritära ledarstil som ofta kopplades till politiska ledare under Bethurums tid.

Berättelsen i sin tid

Under 1950-talet kämpade många med känslor av maktlöshet och alienation, särskilt i skuggan av kärnvapenhotet och den snabba teknologiska utvecklingen. I detta klimat kunde visioner som Bethurums fungera som en tröst eller inspiration – en påminnelse om att en bättre värld kanske var möjlig, även om den låg "utanför" vår egen planet.
En metafor för mänsklighetens potential

Clarion kan också ses som en metafor för mänsklighetens outnyttjade potential. Genom att sätta den idealiserade civilisationen på en avlägsen plats utmanade Bethurum (medvetet eller omedvetet) sina lyssnare att reflektera över vad som behövde förändras här på jorden för att nå liknande harmoni.

Tycker du att Clarion kan jämföras med andra utopiska visioner, t.ex. inom science fiction eller religion? Kanske finns paralleller till andra "perfekta världar" i litteratur eller filosofi som intresserar dig"?

Jag sade:
Barnuppfostran på Clarion beskrevs som kärleksfull och utan kroppsliga bestraffningar, har jag för mig.

ChatGPT sade:

"Ja, det stämmer! I Truman Bethurums berättelser beskrevs barnuppfostran på Clarion som en kärleksfull, harmonisk process som helt saknade kroppsliga bestraffningar. Istället betonades förståelse, respekt och positiv vägledning som sätt att fostra nästa generation. Detta kan ses som en radikal kontrast till många av de uppfostringsmetoder som var vanliga på jorden under 1950-talet, då kroppsliga straff fortfarande var utbredda och ofta accepterades som en del av disciplinen.
Barnuppfostran på Clarion: Centrala teman

    Kärlek och respekt: Föräldrar och vuxna på Clarion visade ovillkorlig kärlek och respekt för barn, vilket speglar en idealbild av hur en harmonisk uppfostran kan se ut.
    Pedagogiskt fokus: Istället för att straffa felbeteenden lärde man barnen att förstå varför deras handlingar var fel, vilket hjälpte dem att utveckla empati och självkännedom.
    Avsaknad av våld: Clarioniterna avvisade helt idén om att våld eller rädsla kunde vara effektiva verktyg för disciplin. Detta ställde sig i kontrast till jordens historia, där kroppslig bestraffning inte bara var vanligt inom familjer utan även i skolor och andra institutioner.

Samhällskritik genom barnuppfostran

Bethurums beskrivning av Clarion kan här tolkas som en kritik mot samtida normer för barnuppfostran. Under 1950-talet började psykologer som Benjamin Spock och andra ifrågasätta kroppslig bestraffning och förespråka en mer förstående och kärleksfull relation mellan föräldrar och barn. Samtidigt fanns det fortfarande en stark kulturell föreställning om att "sträng disciplin" var nödvändig för att forma "duktiga" medborgare.

I denna kontext kan Clarion ses som en utopisk modell för hur samhället skulle kunna förbättras genom att investera i barnens välbefinnande och utveckling. Det antyder också att mänskligheten skulle kunna uppnå ett högre moraliskt och andligt tillstånd genom att ge upp våld, även i småskaliga former som barnaga.
Relevans idag

Idéer om barnuppfostran som liknar de Bethurum tillskrev Clarion har blivit alltmer mainstream i modern psykologi och pedagogik. Fokus på positiv förstärkning, icke-våld och emotionell intelligens är nu centrala i många diskussioner om hur barn bäst utvecklas.

Tror du att Bethurums beskrivning av Clarion kan ha inspirerat några samtida debatter om barnuppfostran? Eller kanske att berättelsen snarare speglar en växande förändring som redan fanns i samhället på hans tid?"

Jag sade:
Jag läste om Aura Rhanes första gången när jag var cirka sju år i tidigt 60-tal och ville i alla fall tro på historien. Och trodde nog verkligen på den en kort tid. Men kunde efter ett tag inte göra det, vilket var en stor besvikelse. .

ChatGPT sade:
"Det låter som en både magisk och lite sorglig upplevelse. För ett barn kan sådana berättelser verkligen kännas som en öppning till en större, mer fantastisk verklighet. Att upptäcka att något man ville tro på kanske inte är sant kan vara en besvikelse, särskilt när det rör sig om en så spännande och inspirerande berättelse som den om Aura Rhanes och Clarion.

Samtidigt är det fint att kunna se tillbaka på den tidiga tron med förståelse för varför den var viktig just då. Har du sedan dess funnit andra berättelser eller idéer som har gett dig liknande känslor av fascination eller inspiration?"

Jag sade:
Inte lika starka. Även efter att jag slutade tro på det hade jag drömmar inspirierade av den tron. I trettonårsåldern hade jag en dröm om att UFOs (i samarbete med Sovjet !) erövrade världen. När jag vaknade och insåg att det bara var en dröm blev jag ledsen!!

ChatGPT sade
"Det låter som en väldigt levande dröm, och det är intressant hur sådana idéer kan dröja sig kvar i våra tankar och känslor långt efter att vi slutat tro på dem. Kombinationen av UFO:n och Sovjet speglar också den tidens stora teman – kalla krigets spänningar och fascinationen för rymden. Kanske var det både en längtan efter en dramatisk förändring av världen och en känsla av äventyr som låg bakom drömmen.

Det är lite rörande att höra att du blev ledsen när det bara visade sig vara en dröm. Det kanske säger något om hur stark den här typen av berättelser och idéer kan påverka oss, särskilt under de formativa åren. Har du fortsatt att ha intresse för sådana teman i vuxen ålder, till exempel science fiction eller spekulationer om rymden?"

Jag sade:
Det är svårare nu. Eftersom de flesta berättelserna om UFO.kontakter numera är abductee-historier om att kidnappas till ett UFO och utsättas för plågsamma experiment. Om man drömmer om det blir det väl snarare mardrömmar.
 

ChatGPT sade:
"Det är förståeligt att den moderna tonen kring UFO-berättelser, med fokus på kidnappningar och experiment, kan kännas avskräckande. De historierna är ofta mörkare och saknar den hoppfullhet och äventyrskänsla som fanns i kontaktberättelserna från 1950-talet, som ofta handlade om fred, samarbete och en utopisk vision för mänskligheten.

Kanske är det därför berättelser som den om Aura Rhanes och Clarion fortfarande har en viss charm – de erbjuder en mer positiv och fantasifull bild av vad utomjordisk kontakt skulle kunna innebära. Om du vill, kan vi diskutera äldre science fiction eller UFO-historier som har en mer optimistisk eller äventyrlig ton? Det finns många sådana som fortfarande kan inspirera och fascinera utan att ge mardrömmar."

Jag sade:
En anmäkninsvärd sak är att medan de flesta 50-tals-contactees beskriver hur ufonauterna har ett "nordiskt" utseende beskrivs Aura Rhanes som om hon vore en latinamerikan.

ChatGPT sade:
"Ja, det är verkligen en intressant observation! Många av de klassiska "kontaktpersonerna" från 1950-talet, som George Adamski, beskrev utomjordingar med ett så kallat "nordiskt" utseende – långa, blonda, blåögda och etniskt europeiska i sina drag. Detta har ofta tolkats som en återspegling av dåtidens kulturella normer och ideal, särskilt i västvärlden, där sådana drag ofta förknippades med skönhet och överlägsenhet.

I kontrast framställdes Aura Rhanes, enligt Truman Bethurums beskrivningar, som en kvinna med mörkare hy och drag som snarare kunde associeras med latinamerikanska eller medelhavsliknande utseenden. Bethurum beskrev henne som otroligt vacker, med en mörkare hudton och svarta, glänsande ögon, vilket skilde henne från de "nordiska" stereotypiska utomjordingarna som dominerade berättelserna från hans samtid.
Betydelse och möjliga tolkningar

Detta avvikande drag kan tolkas på flera sätt:

    Representation och ideal: Bethurum kanske hade en annan uppfattning om skönhet eller ville medvetet bryta mot normen i sina beskrivningar. Det kan också spegla hans egen kulturella bakgrund eller preferenser.
    En unik berättelse: Genom att ge Aura Rhanes ett annorlunda utseende gjorde han sin historia mer distinkt och mindre lik de andra kontaktpersonernas berättelser, vilket kanske ökade dess attraktivitet eller trovärdighet i vissa kretsar.
    Reflektion av tiden: Under 1950-talet började USA och andra västländer långsamt bli mer medvetna om mångfald och kulturella influenser utanför den traditionellt europeiska sfären, även om det fortfarande fanns mycket rasism och fördomar. Aura Rhanes kanske speglar en liten öppning mot att se andra etniciteter som lika "högtstående" eller idealiserade.

En annan utopi?

Det faktum att Bethurum beskrev henne som en karismatisk, kompetent och respekterad ledare förstärker detta ytterligare. Det kan ses som ett budskap om en framtid eller ett samhälle där skönhet och ledarskap inte begränsas av samtida fördomar om ras eller ursprung. På så vis skiljer sig Clarion och dess invånare från andra utopier eller kontaktberättelser från samma period.

Vad tycker du själv om den här skillnaden? Tror du att Bethurums val var avsiktligt, eller att det helt enkelt speglar hans personliga perspektiv?"

Jag sade:
Jag minns att jag blev imponerad över att rymdskeppet hade en kvinnlig befälhavare. Sådana fanns knappast på jorden på 50-talet så även där är Bethurums berättelse speciell.

ChatGPT sade:

"Det är verkligen en fascinerande detalj, och det säger mycket om hur berättelsen stack ut i sin tid! På 1950-talet var det väldigt ovanligt att se kvinnor i ledande roller, särskilt inom områden som förknippades med teknik eller militär disciplin. Aura Rhanes som befälhavare måste ha framstått som både futuristisk och inspirerande, särskilt för unga läsare som dig.

Att Bethurum valde att sätta en kvinna i en sådan framträdande position kan också ses som en form av utmaning mot samtidens könsroller, kanske omedvetet. Det förstärker bilden av Clarion som en mer progressiv och jämställd värld, där ledarskap baserades på kompetens snarare än kön.

Tror du att hennes roll som ledare bidrog till din fascination för berättelsen som barn? Eller var det mest helheten med rymden, utomjordingarna och det futuristiska livet som fångade dig?"

Jag sade:
"Tror du att hennes roll som ledare bidrog till din fascination för berättelsen som barn?" Till stor del, ja. Jag läste också om Adamski och andra contactees men Bethurums var den som fastnade. Det berodde nog till stor del på att hon var en kvinnlig ledare.

ChatGPT sade:
”Det är väldigt intressant hur Aura Rhanes roll som kvinnlig ledare gjorde en så stark påverkan! Det visar verkligen hur ovanligt och banbrytande det var i den tidens berättelser att ha en kvinna i en sådan position. Bethurums historia verkar ha träffat något unikt som skiljde den från andra contactee-berättelser, som ofta fokuserade mer på teknik och budskap från "nordiska" manliga utomjordingar.

Om du tänker på hur det påverkat dig, tror du att hennes roll formade din syn på ledarskap eller framtiden på något sätt?"

Jag sade:
Jag tyckte det var positivt med kvinnliga ledare och därför ingav nog historien ett hopp - i alla fall så länge jag trodde på den.

ChatGPT sade:
´"Det är fint att höra hur historien gav dig en känsla av hopp, särskilt genom representationen av kvinnligt ledarskap. Även om tron på berättelsen inte höll, verkar den ändå ha haft en positiv inverkan under en viktig tid i ditt liv. Det är något väldigt speciellt med sådana berättelser som kan inspirera oss, oavsett om de är sanna eller inte."

Jag sade:
:-)

ChatGPT sade:

"😊 Det är alltid fint att prata om berättelser som har inspirerat och betytt något, även om det är länge sedan. Tack för att du delar dina tankar och minnen"!

 

En bild som ska bygga på Bethurums beskrivning av UFO:t han sade sig ha mött 

The Stellivore Hypothesis

De mest långtgående hypoteser tycks numera föras fram i vad som verkar helt respektabla akademiska sammanhang. Här diskuteras en mycket djärv akademisk text som nog slår det mesta.

I den föreslås att civilisationer kan använda sig av pulserande stjärnor (pulsarer) som ett sätt att förflytta sig själva i världsrymden. Om de vill bo på ett annat ställe i galaxen.

I jämförelse framstår till och med Avi Loeb som tråkig och konventionell...

Håller gränsen mellan "science" och "science fiction" på att utplånas?

Och pulsarer är förstås inte att leka med, för att uttrycka det lite försiktigt. Jag kan knappast tänka mig ett mer riksfyllt experiment.

Sabine Hossenfelder besvarar klimatförnekare

För ett tag sedan angrep en viss "Professor Dave" på YouTube Sabine Hossenfelder,  som brukar undervisa om kosmologi, kvantteori, relativitetsteori, artificiell intelligens och andra vetenskapliga ämnen i sin egen YouTube-kanal. Han hävdade att hon de facto lierat sig med "science deniers". De huvudsakliga argumenten verkade vara några kanske mindre väl valda rubriker hon hade satt till några av sina videor.  

"Professor Dave" är en ettrig YouTube-polemiker som också undervisar om, och ofta ivrigt polemiserar kring, vetenskapliga ämnen. Han är liksom Hossenfelder, säkert ofta allmänbildande. Men för något år sedan hände något som fick mig att ogilla honom.

I en video om kosmologi använde han termen "creep" om en person vars kosmologiska åsikter han inte gillade. Jag skrev en kommentar där jag ifrågasatte om termen "creep" verkligen är lämplig i en vetenskaplig diskussion. Han raderade omedelbart min kommentar. Efter det undviker jag för det mesta hans kanal. 

Nåväl, "Daves" fantasier om en de facto allians mellan Hossenfelder och vetenskapsförnekare är inte endast "betydligt överdrivna", som man brukar säga, utan helt grundlösa. Det tvekar jag inte att säga - trots att jag klart ogillade Hossenfelders argument den mig veterligt enda gång hon tog upp politisk ekonomi i sin kanal. Hon försvarar kapitalismen som ekonomiskt system, det gör inte jag. 

Men att hon inte brukar flirta med "science deniers" står helt klart för den som brukar följa henne. Och i denna video bemötte hon alldeles nyss pseudovetenskapliga argument mot att utsläpp av koldioxid orsakar global uppvärmning.

Hon gör nytta. Vad än den ack så polemiskt engagerade "Professor Dave" må säga.

"Striden om utomjordingarna"

Jag har äntligen sett de två program som SVT sände för ett tag sedan om UFOs och splittringen i den svenska UFO-rörelsen. Mycket fascinerande. Men jag väntar nog med mer utförliga kommentarer.

Frågan berör mig eftersom jag som barn var UFO-troende, och hoppades att utomjordingar skulle komma att rädda oss... 

De två läger som beskrivs i programmen är dels skeptiker, som betvivlar att UFOs är utomjordiska rymdfarkoster, och dels de som både tror, och hoppas, att de är just detta. Och som vill ha kontakt med dem.

Det finns en tredje ståndpunkt, som tydligen finns mer internationellt än i Sverige. Och det är förstås att tro att de finns men att uppfatta detta som ett hot snarare än som ett löfte... Å andra sidan är de hot som finns mot vår framtid som skapats av människor så stora att det verkar onödigt att oroa sig för utomjordiska hot.

På ett sätt påminner debatten i svenska UFO-kretsar idag om 50-talet, då skeptiker stod mot frälsta, som hoppades just på att "flygande tefat" skulle rädda världen. Detta positiva budskap underbyggdes då av berättelser från så kallade "contactees" som beskrev positiva möten med utomjordingar. 

När sedan contactee-berättelserna mer och mer ersattes med berättelser från så kallade abductees - som talade om plågsamma erfarenheter av att kidnappas av ufonauter, försvagades kraftigt den "religiösa" ufologin (eller som den ofta kallades "ifologin", eftersom denna hävdade att man VISSTE att det var farkoster från yttre rymden, med välvilliga avsikter)

Men nu tycks den "religiösa" ufologin/ifologin ha kommit tillbaka i en helt ny form. Se gärna programmen.

Jag återkommer nog till ämnet 

----

Bilden nedan: Aura Rhanes, en sympatisk ufonaut från planeten Clarion, som contacteen Truman Bethurum sade sig ha mött 1952.

Dröm om Sabine Hossenfelder

Vaknade ur en dröm. Jag drömde att jag var på ett föredrag av Sabine Hossenfelder. Det var ett mycket långt föredrag.

Hon hade någon sorts kommunikation med publiken. Folk kunde räcka upp handen, och ställa frågor.

Det var en sak jag undrade mycket över. Jag räckte upp handen flera gånger, men hon ignorerade mig alltid, trots att hon lät andra fråga. Jag undrade varför.

Till sist vaknade jag. 

När jag kollade på min dator förstod jag varför föredraget hade varit så långt. Jag hade somnat från en video på hennes YouTube-kanal. Men när den var klar hade jag automatiskt kopplats till en annan video av henne. Och det hade bara fortsatt. Under tiden jag sovit hade datorn faktiskt spelat upp hela åtta videor med henne.

Det är klart, det förklarar ju också att hon aldrig lät mig ställa några frågor.

Det finns inget totalt vaccum

Om jag hade en föreställning om en tom rymd i universum har den gradvis försvunnit.  I flera steg. 

Ett av dem var när jag började inse att plasma finns närmast överallt i universum, även i den intergalaktiska rymden. Tråkigt nog fick jag denna lärdom genom att studera s.k. plasmakosmologer, som kombinerade framförandet av dessa insikter med kosmologiska teorier, som jag blev lite påverkad av, men som ter sig ganska tvivelaktiga.

De brukade inte tro på Big Bang, vilket gladde mig, och det var väl en förutsättning för deras kosmologiska optimism. Om universum är stabilt, kan man ju se fram emot ett evigt universum, och för den delen en evig plasma. Du och jag kommer inte att leva för evigt, men universum (och plasman!) kommer i alla fall att göra det.

Men tänk om Big Bang-scenariot ändå stämmer. I den alltmer framskridande glesheten kommer allt, även plasman, bli tunnare och tunnare, och till sist kommer ingenting att finnas kvar.  Och, nej, inte ens plasman.

Men för den som är rädd för total tomhet kommer så en räddningsplanka. I kvantteorin. 

För även om alla atomer, all energi, alla elementarpartiklar skulle försvinna kommer det ändå det finnas kvantfält överallt.

För enligt de senaste kvantmodellerna kommer även fält med noll energi att skapa både negativa och positiva energifält (0 kan sönderfalla i +1 och -1 om jag fattar saken rätt) och även nya partiklar kommer ständigt att uppstå ur detta.  

Det kan i kvantteorin inte finnas något absolut vacuum. 

Kvantfält finns alltid och ur dessa uppstår så kallade virtuella partiklar hela tiden. Och, vem vet, ur denna kvantsoppa kan genom fluktuationer av olika slag helt nya saker skapas.

Om detta kan man höra mer om i denna video . (Och strunta i den konstiga rubriken!)

Observera att enligt många kosmologer skapades universum ur en kvantfluktuation. Det skulle kanske kunna hända igen.

Det finns bara ett litet moln på kvanthimlen. Det finns en märklig teori  som kallas "false vaccum decay" och en otäck tolkning av denna kanske innebär att alla kvantfält också kanske försvinner en dag. Men jag är inte säker på att detta är vad som egentligen menas, och i vilket fall som helst är det ju endast en teori...

Så om vi lever i ett evigt hav av kvantfluktuationer finns det ju något som finns kvar, när allt annat förgås. 

För att parafrasera (och profanera) några rader i en mycket religiös sång av Lewi Pethrus - "Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som vet ska besinna att kvantfälten de finns kvar."

Lewi Pethrus 1937 - han skulle nog inte ha uppskattat hur jag profanerar hans sång...

Debunking Elon Musk

Elon Musk tillhör inte mina favoriter. För att uttrycka det försiktigt. 

En av de saker jag retat mig på är att han på största allvar hävdat att han inom några årtionden kan skapa en koloni på Mars.  

Här finns en hela 40 delar (!) lång YouTube-video som går igenom hans egenartade projekt och i detalj efter detalj försöker visa att det inte håller. Jag har alltid rent common sense-mässigt sett hans "projekt" som rent nonsens och glädjer mig åt att någon granskat det i detalj 

PS. Nej, jag har inte sett alla 40 delarna. 

 

Mars- Elon Musk kommer aldrig dit

Roger Penrose och vår fantastiska tillvaro

Den som är intresserad av den moderna fysikens paradoxer, och de svindlande djup som öppnar sig om man begrundar dessa, bör se  detta ovanligt långa och ovanligt genomtänkta samtal med den på samma gång teoretiskt intressanta och personligt sympatiska Roger Penrose.

Det finns en del uselt gjorda intervjuer med Penrose. Den värsta jag sett gjordes av Lawrence M Krauss som en gång intervjuade Penrose på ett faktiskt helt oförskämt sätt. Inte förvånande för mig som av olika skäl har en mycket negativ bild av denne Krauss.

Detta samtal med Penrose gjordes av Andrea Morris som i motsats till Krauss verkligen gjorde försök att förstå Penroses tänkande.

Det tog inte lång tid förrän jag började känna någon form av svindel inför de perspektiv som öppnade sig när jag såg denna video.

Och, ja, jag var trött när jag såg den men det var inte därför jag fick svindel...

Ett anti-universum som sliter sönder vårt?

Kosmologin idag är i ett sådant tillstånd att nästan vilka  flummiga pseudo-vetenskapliga fantasier man än kan ha dyker det förr eller senare upp en mer vetenskaplig variant av dessa - hos helt respekterade kosmologer.

För nästan två årtionden sedan (jag tror det var 2006) fick jag idén att anledningen till att vi lever i ett universum med en accelererande expansion är att det finns en kraft utanför vårt universum som sliter sönder det.

Nu har det uppkommit en kosmologisk teori som går ut på att det finns ett "anti-universum" utanför vårt som står i ett kvantmekaniskt förhållande till oss, dvs att det finns en relation mellan partiklarna i våra universum som präglas av så kallad "entanglement", vilket just leder till att vi i vårt universum får en accelererande expansion.

I denna länk från Sabine Hossenfelders YouTube-sida kan man höra lite mer om teorin.

Lägg märke till att termen "anti-universum" inte alls innebär att det måste bestå av anti-materia. Ordet "anti" används här i ett helt annat sammanhang. 

Vi lever i ett konstigt universum, men det kan kanske alltså finnas andra mer eller mindre konstiga universum som påverkar oss på mer eller mindre konstiga sätt.

Who knows? 

 

Hossi

Sabine Hossenfelder har tydligen fått en asteroid uppkallad efter sig. 

NASA ringde henne en dag och sa att de ville ha en asteroid uppkallad efter henne. "Sabinehossenfelder" var för långt, och det fanns redan en asteroid med namnet Sabine. Så vad  var lämpligt att kalla den?

Hon var väl fortfarande alldeles förbluffad, men kom på att Hossi var namnet hon hade kallats för i barndomen. 

Så hon sa det, och nu finns det en asteroid som heter Hossi. 

Hon är en av de allra främsta popularisatorerna av kunskaper om såväl  astronomi,  kosmologi, kvantteori som relativitetsteori. Jag gillar väl det mesta som hon  säger - med undantag när hon uttrycker borgerliga åsikter om politisk ekonomi.* Med det har hon veterligt endast gjort i en video, av alla  hundratals jag sett.

Så  jag tycker nog att det  är ett bra val... 

*Dessutom är hennes världsbild mer materialistisk än min..

Wow!-signalen

Jag var ganska skeptisk när jag först hörde om den s.k. Wow!-signalen från 1977 som sades kunna vara ett belägg för existensen av en utomjordisk civilisation. Utifrån min lekmannalogik tyckte jag det verkade tunt.

Men den beskrivning och analys som finns i denna dokumentär i YouTube-kanalen "Event Horizon" är faktiskt både riktigt övertygande- och fascinerande.

Se den gärna.

 

Kan stjärnor försvinna spårlöst?

Först trodde jag att denna artikel fanns på en pseudovetenskaplig webbsida. Den säger nämligen just att stjärnor plötsligt spårlöst kan försvinna.

Jag minns en gång när jag skrev ett kritiskt inlägg mot "Electric Universe". Som driver den absurda tesen att stjärnor är som glödlampor- de får sin energi från osynliga "ledningar" i universum som förmedlar elektrisk ström till stjärnorna, som drivs av en kosmisk elektricitet. När denna ström avbryts till en stjärna kommer den att slockna.

Jag skrev att i så fall måste vi ju till och från kunna se stjärnor som plötsligt slocknar utan att lämna något spår. Och det gör vi ju inte.

Hmm... men det gör vi ju tydligen. För den sida jag ovan länkar till är en så vitt jag fattar helt respektabel vetenskaplig sida. Och och om man går igenom andra artiklar på den hittar man alls inga konstiga poster.

Artikeln har diverse förslag till varför dessa försvinnanden kan inträffa. De som de mest verkar sympatisera med är att stjärnan "tyst" förvandlats till ett svart hål utan att först bli en supernova - och eventuellt bli en kvasar. Däremot avfärdar de idén att det skulle kunna handla om "Dysonsfärer" konstruerade av utomjordingar, som ytterst osannolik. 

Vilket absolut stärker min förvissning om att det inte är en pseudovetenskaplig sida. ;-)

Det betyder ju inte att det finns skuggan av en chans (eller risk) att "Electric Universe" har rätt. De får fortsätta att tävla med "Flat Earth Society" om att vinna Stora Absurditetspriset.

Sabine Hossenfelder om hur hon blev diskriminerad

Läs Sabine Hossenfelder om hur hon i den akademiska världen först diskriminerades för att hon var kvinna, sedan för att hon ville ägna sig åt ovanliga forskningsprojekt. Här.

Universum - både mystiskt och skrämmande...

James Webb-teleskopet har tidigare visat bilder av galaxer så tidsmässigt nära den förmodade tidpunkten för Big Bang,  som är så stora att det rent matematiskt ser omöjligt ut att de skulle kunna ha utvecklats på så kort tid. 

Men det blir värre. Enligt denna artikel visar detta teleskop att det verkar vara något skumt med själva expansionen. Den tycks ske med olika hastigheter i olika riktningar. 

Hmm...

Det påminner om en snudd på paranoid ide´ jag hade en gång. Nämligen att universum kanske inte expanderar av egen kraft utan att det finns (mot vårt universum fientliga?)  krafter utanför detta som systematiskt sliter sönder det. 

Om dessa krafter är ojämnt fördelade (eller rentav bara finns i en riktning?) skulle ju det kunna leda till att expansionen blir olika i olika riktningar. 

Finns det verkligen  inget mer trevligt och stabilt universum man kan flytta till?

Ett nygammalt (?) alternativ till Big Bang

Av någon märklig anledning kom jag att tänka på Kjell Höglunds (ganska så otäcka) sång ”De refuserades salong” när jag tvingade mig igenom de ca 350 svårlästa sidorna i Fred Hoyles, Geoffrey Burbridges och Jayant N Narlikars ( i fortsättningen här benämnda Hoyle m.fl) bok ”A different approach to Cosmology” - som har den riktigt provocerande undertiteln ”From a Static Universe through the Big Bang towards Reality” (Cambridge University Press, 2000).

De står ju för ett ”refuserat” alternativ – visserligen i en ny version men ändå... I de allmänna diskussionerna om kosmologi brukar deras alternativ ofta inte ens nämnas.

Det är en uppföljare till den  ”Steady State Cosmology” som presenterades av Fred Hoyle, Hermann Bondi och Thomas Gold 1948. I allmänhet anses denna vara helt vederlagd – det här är ett försök att presentera en uppdatering som står sig inför den kritik som riktades mot den gamla modellen. Den nya modellen har fått namnet ”Quasi Steady State Cosmology” -  i boken ofta förkortat QSSC.

Det gemensamma för de båda varianterna är bland annat att universum funnits  (och kommer att finnas) i evighet, och att ny materia ständigt skapas. Men i övrigt är skillnaderna stora.

I den gamla teorin utvidgades universum ständigt men eftersom det också ständigt skapades ny materia blev det inte glesare och glesare. I den nya teorin är universum oscillerande, och har därför mötts med en kritik som går ut på att om det ständigt skapas ny materia kommer det efter ett tag bli väldigt trångt.

Å andra sidan förintas ju materia ständigt i stjärnorna så själva mängden av materia  kommer ju inte att bli större. Tvärtom lyckas man ju undvika den lite obekväma situationen att det finns partiklar som funnits i oändlighet.

Fast jag har ändå inte fattat om den totala mängden materia och energi ständigt ökar – vilket ändå torde skapa problem i ett oscillerande universum. Men eftersom  författarna verkar förneka att de skulle bryta mot termodynamikens första lag torde de mena att den totala mängden energi och materia inte ökar.

Hur ”refuserat” synsättet än kan te sig, kan ju de nya rönen från James Webb-teleskopet göra det angeläget att titta närmare på en del av de synsätt som tidigare... refuserats. Även om de nya observationerna inte, som det ibland sägs, motbevisat Big Bang-teorin har de åtminstone problematiserat den. Närvaron av mycket utvecklade och stora galaxer som tidsmässigt ligger ganska så nära den förmodade Big Bang har faktiskt inte fått någon rimlig  förklaring,

När den gamla Steady State-teorin kollapsade berodde det bland annat  på att den inte hade en bra förklaring på de sk kvasistellära objekt (vanligen, men inte i boken, kallade kvasarer) som hade upptäckts ca 1960. Dessa finns nämligen vanligen långt bort i både tid och rum och talar därmed emot ett statiskt universum. 

En annan upptäckt som ansågs gett en dödsstöt till Steady State-teorin var den kosmiska mikrovågsstrålningen.

Om vi börjar med den senare anses den ha upptäckts 1965, även om Hoyle m.fl. hävdar att den upptäcktes redan 1941.Den anses vara ett återsken av Big Bang. Rent common sense-mässigt har jag alltid undrat hur man kan vara så säkra på att den uppstod som ett återsken av  Big Bang.

Därför blev jag riktigt nöjd när Hoyle m.fl. hävdar att den mycket väl kan ha uppstått av helt andra skäl. De menar att en typ av stoft i rymden, trådliknande strukturer av kol respektive metall, kan absorbera stjärnstrålning och sedan sända den vidare i form av mikrovågsstrålning. Om jag fattar det rätt. Eftersom de tre författarna är några av världens kunnigaste fysiker torde de väl ändå inte föreslagit något som är fysiskt omöjligt...

Vad gäller kvasarerna är nog Hoyle m.fl. ute på rätt djupt vatten. De hävdar nämligen att de ofta ligger närmare än vad man antagit från dess rödförskjutning. De säger att det finns olika typer av icke-kosmologisk rödförskjutning som – om jag fattar det rätt – kan åstadkommas av bland annat mycket kraftiga gravitationsfält. Ett av deras argument är att om man korrelerar ljusstyrka med rödförskjutning hos kvasarer får man inte ett så elegant samband som en gång användes för att via galaxernas rödförskjutning komma fram till att universum expanderar. Det finns knappast alls ett samband. Om Hubble hade mätt rödförskjutningen hos kvasarer i stället för den hos galaxer hade teorin om det expanderande universum inte ens uppstått.

De materiella förhållandena vid kvasarerna är förvisso mycket ovanliga, och våldsamma

Men om kvasarerna inte endast finns allra längst bort i rymden utan på mer nära håll innebär inte deras existens något hot mot steady-state-modeller.

Inte nog med att Hoyle m.fl.  lyckas integrera kvasarerna i sin teori. De använder sig av dessa, för sin nya version av teorin om ständigt nyskapad materia.  De menar att de extrema energiutbrotten som kan iakttas vid kvasarerna är en avspegling av processer där ny materia skapas.

De energier som där uppmäts är enligt Hoyle m.fl. för starka för att endast kunna uppstå genom att materia sugs in i det svarta hål so ligger i centrum av kvasaren. De menar alltså att en bättre förklaring är att materia skapas.

Å andra sidan menar de – om jag fattar dem rätt – att även  svarta hål som inte är kvasarer producerar materia. Det är bland annat därför som centrum i galaxerna är supermassiva svarta hål. Varför man där inte finner energiutbrott av den typ man ser i kvasarer verkar de inte förklara. Med reservation  för att jag kan ha missat åtskilligt. *

Jag hoppar nämligen över sidor som huvudsakligen består av ekvationer...Jag hade aldrig mer än trea i matte i grundskolan och har efter denna, aldrig studerat matematik, vilket kanske gör mig helt okvalificerad för att recensera en sådan bok.

Men en sak till – mörk materia. Min common sense-känsla tog ett glädjeskutt när jag kom till avsnittet om denna. Hoyle m.fl. medger att det i en viss utsträckning måste finnas ”mörk” materia men hävdar att det helt saknas belägg för att denna är en helt annan typ av materia, skild från den ”vanliga” (med ett finare ord, baryoniska). Den kan ju mycket väl vara ”vanlig” materia som av olika anledningar inte syns. Som inte utstrålar elektromagnetiska vågor av den storleksordningen att den därför kan upptäckas, och/eller  har ett läge i rymden som gör att den inte heller i mätbar grad reflekterar sådan.

Mörka gasmoln och annat som inte syns . - och inte alls någon exotisk materia av en typ som aldrig någonsin iakttagits. Tack för det...

Kritiken mot Big Bang-teorin på nätet synes i hög grad representeras av plasmakosmologer – för att nu inte talas om dessas öppet pseudovetenskapliga tvilling - ”Electric Universe”, som lustigt nog verkar tro att solen fungerar som en glödlampa.

Jag har aldrig hört talas om en enda astronom som är plasmakosmolog -  även om Halton Arp (som stödde QSSC!) ibland av (troligen) ekonomiska  skäl ibland föreläste på sammankomster anordnade av Electric Universe-anhängare. QSSC ger ett mer gediget vetenskapligt intryck än plasmakosmologin, även när denna representeras av sin troligen  mest serösa förespråkare – Eric J Lerner,

PS. Om ni inte läst annat jag skrivit – jag tycker att Big Bang-teorin är otäck och VILL därför inte att den ska vara sann. Därav mitt intresse för frågan.

------------------------------------------------------

*En möjlighet är att de menar att de massiva svarta hålen i centrum av galaxer är fd kvasarer.  De säger nämligen att det finns många observationer av kvasarer som ser ut att ha stötts ut från en galax. Även om jag inte riktigt förstår allt ser de när jag tänker efter ut att mena att dessa kvasarer producerar materia via ett energifält,  och att detta efter en lång tid ger upphov till en ny galax rumtomkring den. Men jag är inte säker, Jag brukar förstå böcker om kosmologi, men denna är för mig ovanligt svårgreppbar.

 

False vacuum decay - när allt kanske försvinner

Den moderna kosmologin blir allt mer konstig. Enligt denna skapades troligen universum genom en kvantfluktuation, men nu anses det vara möjligt att det en dag plötsligt kan försvinna - genom en ny kvantfluktuation. I denna video får vi reda på lite om teorierna om hur något som kallas "False vacuum decay" kan betyda slutet på allt.

Låter det otäckt? Kanske, men i en viss sinnesstämning kan detta scenario kanske upplevas som riktigt rofyllt. Om ni vill ta del av ett mer ångestfyllt slutscenario kolla på Wikipedia om "Big Rip" . Det kan knappast ses som annat än mardrömslikt, oavsett sinnesstämning.

Å andra sidan anses inte Big Rip kunna inträffa förrän om ca 22 miljarder år, medan False vacuum decay i princip skulle kunna inträffa när som helst.

Den stora ringen och andra kosmiska anomalier

Sabine Hossenfelder har som bekant en YouTube-kanal. Där har hon då och då lagt fram udda fakta som strider mot grundläggande antaganden inom dagens kosmologi

Nej, Hossenfelder är ingen  grundare av någon alternativ kosmologi, eller ens en anhängare av någon sådan.  Men hon har nu lagt ut en video om en gigantisk kosmisk ring (kallad "The big ring") med en diameter av 1.3 miljarder ljusår.  Vilket strider mot något som kallas "den kosmologiska principen" som (om man går efter den vanligaste modellen) säger att om man går så långt som en skala med  1 miljarder ljusår ska universum vara "homogent" och likartat, vilket bland annat innebär att inga strukturer av den storleken ska kunna finnas. 

"Big Ring" är större än så, och det ses som ett problem. Mer det är inte den enda strukturen i den storleksordningen, det finns flera andra - som exempelvis en som benämnts "The great wall"  som upptäcktes 2003 och som har en diameter på 1,5 miljarder ljusår. Det finns ännu större strukturer än så, och Hossenfelder tar upp flera sådana.

Existenser av sådana gigantiska strukturer har  Eric J Lerner en gång använt som ett argument mot Big Bang-teorin. 

Några sådana ambitioner har förstås inte Hossenfelder. Hon är alltså ingen alternativkosmolog, men hon verkar älska att då och då leta reda på fakta som ställer till problem för etablerade modeller. Vilket för mig ter sig som en sympatisk egenskap.  

Över huvud taget verkar det idag finnas så mycket som "inte borde finnas" i universum som finns, och som "borde finnas" som inte finns, att det skapar problem för alla kända kosmologiska modeller. Alltifrån att "mörk materia" - som anses vara nödvändig för att galaxerna (eller i alla fall de flesta galaxer, inklusive vår egen) ska hålla ihop -  aldrig har kunnat finnas trots en intensivt sökande. Till att det finns oväntat stora galaxer som uppstod så kort efter den tidpunkt då "Big Bang" anses ha ägt rum att de ser ut att vara äldre än just Big Bang. 

Det talas om kosmologins kris. Eric J Lerner hävdar att denna kan lösas om man frångår Big Bang-teorin. Men det är knappast sant - hans egen modell har själv stora svagheter och - verkar det mig -  också klara inre motsägelser. 

Ett sätt att slippa alla kriser inom kosmologin är förstås att bli konsekvent teist.  Det finns en Gud/inna som står ovanför alla naturlagar och som kan ändra på dessa när hen behagar. 

En sådan teori är ju - milt uttryckt -  inte vetenskaplig. Bland annat kan den aldrig motbevisas, vilka nya fakta som än kommer upp - men den slipper därför att hamna i kriser som orsakas av att observationer inte stämmer med teorin. För om teorin går ut på att Gud/inna kan göra vad hen vill utan begränsningar, kommer varje oväntad oförklarlig observation ju att lätt kunna förklaras med att hens vilja är outgrundlig. 

Och hur ska man kunna motbevisa det? :-)