The Stellivore Hypothesis

De mest långtgående hypoteser tycks numera föras fram i vad som verkar helt respektabla akademiska sammanhang. Här diskuteras en mycket djärv akademisk text som nog slår det mesta.

I den föreslås att civilisationer kan använda sig av pulserande stjärnor (pulsarer) som ett sätt att förflytta sig själva i världsrymden. Om de vill bo på ett annat ställe i galaxen.

I jämförelse framstår till och med Avi Loeb som tråkig och konventionell...

Håller gränsen mellan "science" och "science fiction" på att utplånas?

Och pulsarer är förstås inte att leka med, för att uttrycka det lite försiktigt. Jag kan knappast tänka mig ett mer riksfyllt experiment.

Sabine Hossenfelder besvarar klimatförnekare

För ett tag sedan angrep en viss "Professor Dave" på YouTube Sabine Hossenfelder,  som brukar undervisa om kosmologi, kvantteori, relativitetsteori, artificiell intelligens och andra vetenskapliga ämnen i sin egen YouTube-kanal. Han hävdade att hon de facto lierat sig med "science deniers". De huvudsakliga argumenten verkade vara några kanske mindre väl valda rubriker hon hade satt till några av sina videor.  

"Professor Dave" är en ettrig YouTube-polemiker som också undervisar om, och ofta ivrigt polemiserar kring, vetenskapliga ämnen. Han är liksom Hossenfelder, säkert ofta allmänbildande. Men för något år sedan hände något som fick mig att ogilla honom.

I en video om kosmologi använde han termen "creep" om en person vars kosmologiska åsikter han inte gillade. Jag skrev en kommentar där jag ifrågasatte om termen "creep" verkligen är lämplig i en vetenskaplig diskussion. Han raderade omedelbart min kommentar. Efter det undviker jag för det mesta hans kanal. 

Nåväl, "Daves" fantasier om en de facto allians mellan Hossenfelder och vetenskapsförnekare är inte endast "betydligt överdrivna", som man brukar säga, utan helt grundlösa. Det tvekar jag inte att säga - trots att jag klart ogillade Hossenfelders argument den mig veterligt enda gång hon tog upp politisk ekonomi i sin kanal. Hon försvarar kapitalismen som ekonomiskt system, det gör inte jag. 

Men att hon inte brukar flirta med "science deniers" står helt klart för den som brukar följa henne. Och i denna video bemötte hon alldeles nyss pseudovetenskapliga argument mot att utsläpp av koldioxid orsakar global uppvärmning.

Hon gör nytta. Vad än den ack så polemiskt engagerade "Professor Dave" må säga.

"Striden om utomjordingarna"

Jag har äntligen sett de två program som SVT sände för ett tag sedan om UFOs och splittringen i den svenska UFO-rörelsen. Mycket fascinerande. Men jag väntar nog med mer utförliga kommentarer.

Frågan berör mig eftersom jag som barn var UFO-troende, och hoppades att utomjordingar skulle komma att rädda oss... 

De två läger som beskrivs i programmen är dels skeptiker, som betvivlar att UFOs är utomjordiska rymdfarkoster, och dels de som både tror, och hoppas, att de är just detta. Och som vill ha kontakt med dem.

Det finns en tredje ståndpunkt, som tydligen finns mer internationellt än i Sverige. Och det är förstås att tro att de finns men att uppfatta detta som ett hot snarare än som ett löfte... Å andra sidan är de hot som finns mot vår framtid som skapats av människor så stora att det verkar onödigt att oroa sig för utomjordiska hot.

På ett sätt påminner debatten i svenska UFO-kretsar idag om 50-talet, då skeptiker stod mot frälsta, som hoppades just på att "flygande tefat" skulle rädda världen. Detta positiva budskap underbyggdes då av berättelser från så kallade "contactees" som beskrev positiva möten med utomjordingar. 

När sedan contactee-berättelserna mer och mer ersattes med berättelser från så kallade abductees - som talade om plågsamma erfarenheter av att kidnappas av ufonauter, försvagades kraftigt den "religiösa" ufologin (eller som den ofta kallades "ifologin", eftersom denna hävdade att man VISSTE att det var farkoster från yttre rymden, med välvilliga avsikter)

Men nu tycks den "religiösa" ufologin/ifologin ha kommit tillbaka i en helt ny form. Se gärna programmen.

Jag återkommer nog till ämnet 

----

Bilden nedan: Aura Rhanes, en sympatisk ufonaut från planeten Clarion, som contacteen Truman Bethurum sade sig ha mött 1952.

Dröm om Sabine Hossenfelder

Vaknade ur en dröm. Jag drömde att jag var på ett föredrag av Sabine Hossenfelder. Det var ett mycket långt föredrag.

Hon hade någon sorts kommunikation med publiken. Folk kunde räcka upp handen, och ställa frågor.

Det var en sak jag undrade mycket över. Jag räckte upp handen flera gånger, men hon ignorerade mig alltid, trots att hon lät andra fråga. Jag undrade varför.

Till sist vaknade jag. 

När jag kollade på min dator förstod jag varför föredraget hade varit så långt. Jag hade somnat från en video på hennes YouTube-kanal. Men när den var klar hade jag automatiskt kopplats till en annan video av henne. Och det hade bara fortsatt. Under tiden jag sovit hade datorn faktiskt spelat upp hela åtta videor med henne.

Det är klart, det förklarar ju också att hon aldrig lät mig ställa några frågor.

Det finns inget totalt vaccum

Om jag hade en föreställning om en tom rymd i universum har den gradvis försvunnit.  I flera steg. 

Ett av dem var när jag började inse att plasma finns närmast överallt i universum, även i den intergalaktiska rymden. Tråkigt nog fick jag denna lärdom genom att studera s.k. plasmakosmologer, som kombinerade framförandet av dessa insikter med kosmologiska teorier, som jag blev lite påverkad av, men som ter sig ganska tvivelaktiga.

De brukade inte tro på Big Bang, vilket gladde mig, och det var väl en förutsättning för deras kosmologiska optimism. Om universum är stabilt, kan man ju se fram emot ett evigt universum, och för den delen en evig plasma. Du och jag kommer inte att leva för evigt, men universum (och plasman!) kommer i alla fall att göra det.

Men tänk om Big Bang-scenariot ändå stämmer. I den alltmer framskridande glesheten kommer allt, även plasman, bli tunnare och tunnare, och till sist kommer ingenting att finnas kvar.  Och, nej, inte ens plasman.

Men för den som är rädd för total tomhet kommer så en räddningsplanka. I kvantteorin. 

För även om alla atomer, all energi, alla elementarpartiklar skulle försvinna kommer det ändå det finnas kvantfält överallt.

För enligt de senaste kvantmodellerna kommer även fält med noll energi att skapa både negativa och positiva energifält (0 kan sönderfalla i +1 och -1 om jag fattar saken rätt) och även nya partiklar kommer ständigt att uppstå ur detta.  

Det kan i kvantteorin inte finnas något absolut vacuum. 

Kvantfält finns alltid och ur dessa uppstår så kallade virtuella partiklar hela tiden. Och, vem vet, ur denna kvantsoppa kan genom fluktuationer av olika slag helt nya saker skapas.

Om detta kan man höra mer om i denna video . (Och strunta i den konstiga rubriken!)

Observera att enligt många kosmologer skapades universum ur en kvantfluktuation. Det skulle kanske kunna hända igen.

Det finns bara ett litet moln på kvanthimlen. Det finns en märklig teori  som kallas "false vaccum decay" och en otäck tolkning av denna kanske innebär att alla kvantfält också kanske försvinner en dag. Men jag är inte säker på att detta är vad som egentligen menas, och i vilket fall som helst är det ju endast en teori...

Så om vi lever i ett evigt hav av kvantfluktuationer finns det ju något som finns kvar, när allt annat förgås. 

För att parafrasera (och profanera) några rader i en mycket religiös sång av Lewi Pethrus - "Himmel och jord må brinna, höjder och berg försvinna, men den som vet ska besinna att kvantfälten de finns kvar."

Lewi Pethrus 1937 - han skulle nog inte ha uppskattat hur jag profanerar hans sång...

Debunking Elon Musk

Elon Musk tillhör inte mina favoriter. För att uttrycka det försiktigt. 

En av de saker jag retat mig på är att han på största allvar hävdat att han inom några årtionden kan skapa en koloni på Mars.  

Här finns en hela 40 delar (!) lång YouTube-video som går igenom hans egenartade projekt och i detalj efter detalj försöker visa att det inte håller. Jag har alltid rent common sense-mässigt sett hans "projekt" som rent nonsens och glädjer mig åt att någon granskat det i detalj 

PS. Nej, jag har inte sett alla 40 delarna. 

 

Mars- Elon Musk kommer aldrig dit

Roger Penrose och vår fantastiska tillvaro

Den som är intresserad av den moderna fysikens paradoxer, och de svindlande djup som öppnar sig om man begrundar dessa, bör se  detta ovanligt långa och ovanligt genomtänkta samtal med den på samma gång teoretiskt intressanta och personligt sympatiska Roger Penrose.

Det finns en del uselt gjorda intervjuer med Penrose. Den värsta jag sett gjordes av Lawrence M Krauss som en gång intervjuade Penrose på ett faktiskt helt oförskämt sätt. Inte förvånande för mig som av olika skäl har en mycket negativ bild av denne Krauss.

Detta samtal med Penrose gjordes av Andrea Morris som i motsats till Krauss verkligen gjorde försök att förstå Penroses tänkande.

Det tog inte lång tid förrän jag började känna någon form av svindel inför de perspektiv som öppnade sig när jag såg denna video.

Och, ja, jag var trött när jag såg den men det var inte därför jag fick svindel...

Ett anti-universum som sliter sönder vårt?

Kosmologin idag är i ett sådant tillstånd att nästan vilka  flummiga pseudo-vetenskapliga fantasier man än kan ha dyker det förr eller senare upp en mer vetenskaplig variant av dessa - hos helt respekterade kosmologer.

För nästan två årtionden sedan (jag tror det var 2006) fick jag idén att anledningen till att vi lever i ett universum med en accelererande expansion är att det finns en kraft utanför vårt universum som sliter sönder det.

Nu har det uppkommit en kosmologisk teori som går ut på att det finns ett "anti-universum" utanför vårt som står i ett kvantmekaniskt förhållande till oss, dvs att det finns en relation mellan partiklarna i våra universum som präglas av så kallad "entanglement", vilket just leder till att vi i vårt universum får en accelererande expansion.

I denna länk från Sabine Hossenfelders YouTube-sida kan man höra lite mer om teorin.

Lägg märke till att termen "anti-universum" inte alls innebär att det måste bestå av anti-materia. Ordet "anti" används här i ett helt annat sammanhang. 

Vi lever i ett konstigt universum, men det kan kanske alltså finnas andra mer eller mindre konstiga universum som påverkar oss på mer eller mindre konstiga sätt.

Who knows? 

 

Hossi

Sabine Hossenfelder har tydligen fått en asteroid uppkallad efter sig. 

NASA ringde henne en dag och sa att de ville ha en asteroid uppkallad efter henne. "Sabinehossenfelder" var för långt, och det fanns redan en asteroid med namnet Sabine. Så vad  var lämpligt att kalla den?

Hon var väl fortfarande alldeles förbluffad, men kom på att Hossi var namnet hon hade kallats för i barndomen. 

Så hon sa det, och nu finns det en asteroid som heter Hossi. 

Hon är en av de allra främsta popularisatorerna av kunskaper om såväl  astronomi,  kosmologi, kvantteori som relativitetsteori. Jag gillar väl det mesta som hon  säger - med undantag när hon uttrycker borgerliga åsikter om politisk ekonomi.* Med det har hon veterligt endast gjort i en video, av alla  hundratals jag sett.

Så  jag tycker nog att det  är ett bra val... 

*Dessutom är hennes världsbild mer materialistisk än min..

Wow!-signalen

Jag var ganska skeptisk när jag först hörde om den s.k. Wow!-signalen från 1977 som sades kunna vara ett belägg för existensen av en utomjordisk civilisation. Utifrån min lekmannalogik tyckte jag det verkade tunt.

Men den beskrivning och analys som finns i denna dokumentär i YouTube-kanalen "Event Horizon" är faktiskt både riktigt övertygande- och fascinerande.

Se den gärna.

 

Kan stjärnor försvinna spårlöst?

Först trodde jag att denna artikel fanns på en pseudovetenskaplig webbsida. Den säger nämligen just att stjärnor plötsligt spårlöst kan försvinna.

Jag minns en gång när jag skrev ett kritiskt inlägg mot "Electric Universe". Som driver den absurda tesen att stjärnor är som glödlampor- de får sin energi från osynliga "ledningar" i universum som förmedlar elektrisk ström till stjärnorna, som drivs av en kosmisk elektricitet. När denna ström avbryts till en stjärna kommer den att slockna.

Jag skrev att i så fall måste vi ju till och från kunna se stjärnor som plötsligt slocknar utan att lämna något spår. Och det gör vi ju inte.

Hmm... men det gör vi ju tydligen. För den sida jag ovan länkar till är en så vitt jag fattar helt respektabel vetenskaplig sida. Och och om man går igenom andra artiklar på den hittar man alls inga konstiga poster.

Artikeln har diverse förslag till varför dessa försvinnanden kan inträffa. De som de mest verkar sympatisera med är att stjärnan "tyst" förvandlats till ett svart hål utan att först bli en supernova - och eventuellt bli en kvasar. Däremot avfärdar de idén att det skulle kunna handla om "Dysonsfärer" konstruerade av utomjordingar, som ytterst osannolik. 

Vilket absolut stärker min förvissning om att det inte är en pseudovetenskaplig sida. ;-)

Det betyder ju inte att det finns skuggan av en chans (eller risk) att "Electric Universe" har rätt. De får fortsätta att tävla med "Flat Earth Society" om att vinna Stora Absurditetspriset.

Sabine Hossenfelder om hur hon blev diskriminerad

Läs Sabine Hossenfelder om hur hon i den akademiska världen först diskriminerades för att hon var kvinna, sedan för att hon ville ägna sig åt ovanliga forskningsprojekt. Här.

Universum - både mystiskt och skrämmande...

James Webb-teleskopet har tidigare visat bilder av galaxer så tidsmässigt nära den förmodade tidpunkten för Big Bang,  som är så stora att det rent matematiskt ser omöjligt ut att de skulle kunna ha utvecklats på så kort tid. 

Men det blir värre. Enligt denna artikel visar detta teleskop att det verkar vara något skumt med själva expansionen. Den tycks ske med olika hastigheter i olika riktningar. 

Hmm...

Det påminner om en snudd på paranoid ide´ jag hade en gång. Nämligen att universum kanske inte expanderar av egen kraft utan att det finns (mot vårt universum fientliga?)  krafter utanför detta som systematiskt sliter sönder det. 

Om dessa krafter är ojämnt fördelade (eller rentav bara finns i en riktning?) skulle ju det kunna leda till att expansionen blir olika i olika riktningar. 

Finns det verkligen  inget mer trevligt och stabilt universum man kan flytta till?

Ett nygammalt (?) alternativ till Big Bang

Av någon märklig anledning kom jag att tänka på Kjell Höglunds (ganska så otäcka) sång ”De refuserades salong” när jag tvingade mig igenom de ca 350 svårlästa sidorna i Fred Hoyles, Geoffrey Burbridges och Jayant N Narlikars ( i fortsättningen här benämnda Hoyle m.fl) bok ”A different approach to Cosmology” - som har den riktigt provocerande undertiteln ”From a Static Universe through the Big Bang towards Reality” (Cambridge University Press, 2000).

De står ju för ett ”refuserat” alternativ – visserligen i en ny version men ändå... I de allmänna diskussionerna om kosmologi brukar deras alternativ ofta inte ens nämnas.

Det är en uppföljare till den  ”Steady State Cosmology” som presenterades av Fred Hoyle, Hermann Bondi och Thomas Gold 1948. I allmänhet anses denna vara helt vederlagd – det här är ett försök att presentera en uppdatering som står sig inför den kritik som riktades mot den gamla modellen. Den nya modellen har fått namnet ”Quasi Steady State Cosmology” -  i boken ofta förkortat QSSC.

Det gemensamma för de båda varianterna är bland annat att universum funnits  (och kommer att finnas) i evighet, och att ny materia ständigt skapas. Men i övrigt är skillnaderna stora.

I den gamla teorin utvidgades universum ständigt men eftersom det också ständigt skapades ny materia blev det inte glesare och glesare. I den nya teorin är universum oscillerande, och har därför mötts med en kritik som går ut på att om det ständigt skapas ny materia kommer det efter ett tag bli väldigt trångt.

Å andra sidan förintas ju materia ständigt i stjärnorna så själva mängden av materia  kommer ju inte att bli större. Tvärtom lyckas man ju undvika den lite obekväma situationen att det finns partiklar som funnits i oändlighet.

Fast jag har ändå inte fattat om den totala mängden materia och energi ständigt ökar – vilket ändå torde skapa problem i ett oscillerande universum. Men eftersom  författarna verkar förneka att de skulle bryta mot termodynamikens första lag torde de mena att den totala mängden energi och materia inte ökar.

Hur ”refuserat” synsättet än kan te sig, kan ju de nya rönen från James Webb-teleskopet göra det angeläget att titta närmare på en del av de synsätt som tidigare... refuserats. Även om de nya observationerna inte, som det ibland sägs, motbevisat Big Bang-teorin har de åtminstone problematiserat den. Närvaron av mycket utvecklade och stora galaxer som tidsmässigt ligger ganska så nära den förmodade Big Bang har faktiskt inte fått någon rimlig  förklaring,

När den gamla Steady State-teorin kollapsade berodde det bland annat  på att den inte hade en bra förklaring på de sk kvasistellära objekt (vanligen, men inte i boken, kallade kvasarer) som hade upptäckts ca 1960. Dessa finns nämligen vanligen långt bort i både tid och rum och talar därmed emot ett statiskt universum. 

En annan upptäckt som ansågs gett en dödsstöt till Steady State-teorin var den kosmiska mikrovågsstrålningen.

Om vi börjar med den senare anses den ha upptäckts 1965, även om Hoyle m.fl. hävdar att den upptäcktes redan 1941.Den anses vara ett återsken av Big Bang. Rent common sense-mässigt har jag alltid undrat hur man kan vara så säkra på att den uppstod som ett återsken av  Big Bang.

Därför blev jag riktigt nöjd när Hoyle m.fl. hävdar att den mycket väl kan ha uppstått av helt andra skäl. De menar att en typ av stoft i rymden, trådliknande strukturer av kol respektive metall, kan absorbera stjärnstrålning och sedan sända den vidare i form av mikrovågsstrålning. Om jag fattar det rätt. Eftersom de tre författarna är några av världens kunnigaste fysiker torde de väl ändå inte föreslagit något som är fysiskt omöjligt...

Vad gäller kvasarerna är nog Hoyle m.fl. ute på rätt djupt vatten. De hävdar nämligen att de ofta ligger närmare än vad man antagit från dess rödförskjutning. De säger att det finns olika typer av icke-kosmologisk rödförskjutning som – om jag fattar det rätt – kan åstadkommas av bland annat mycket kraftiga gravitationsfält. Ett av deras argument är att om man korrelerar ljusstyrka med rödförskjutning hos kvasarer får man inte ett så elegant samband som en gång användes för att via galaxernas rödförskjutning komma fram till att universum expanderar. Det finns knappast alls ett samband. Om Hubble hade mätt rödförskjutningen hos kvasarer i stället för den hos galaxer hade teorin om det expanderande universum inte ens uppstått.

De materiella förhållandena vid kvasarerna är förvisso mycket ovanliga, och våldsamma

Men om kvasarerna inte endast finns allra längst bort i rymden utan på mer nära håll innebär inte deras existens något hot mot steady-state-modeller.

Inte nog med att Hoyle m.fl.  lyckas integrera kvasarerna i sin teori. De använder sig av dessa, för sin nya version av teorin om ständigt nyskapad materia.  De menar att de extrema energiutbrotten som kan iakttas vid kvasarerna är en avspegling av processer där ny materia skapas.

De energier som där uppmäts är enligt Hoyle m.fl. för starka för att endast kunna uppstå genom att materia sugs in i det svarta hål so ligger i centrum av kvasaren. De menar alltså att en bättre förklaring är att materia skapas.

Å andra sidan menar de – om jag fattar dem rätt – att även  svarta hål som inte är kvasarer producerar materia. Det är bland annat därför som centrum i galaxerna är supermassiva svarta hål. Varför man där inte finner energiutbrott av den typ man ser i kvasarer verkar de inte förklara. Med reservation  för att jag kan ha missat åtskilligt. *

Jag hoppar nämligen över sidor som huvudsakligen består av ekvationer...Jag hade aldrig mer än trea i matte i grundskolan och har efter denna, aldrig studerat matematik, vilket kanske gör mig helt okvalificerad för att recensera en sådan bok.

Men en sak till – mörk materia. Min common sense-känsla tog ett glädjeskutt när jag kom till avsnittet om denna. Hoyle m.fl. medger att det i en viss utsträckning måste finnas ”mörk” materia men hävdar att det helt saknas belägg för att denna är en helt annan typ av materia, skild från den ”vanliga” (med ett finare ord, baryoniska). Den kan ju mycket väl vara ”vanlig” materia som av olika anledningar inte syns. Som inte utstrålar elektromagnetiska vågor av den storleksordningen att den därför kan upptäckas, och/eller  har ett läge i rymden som gör att den inte heller i mätbar grad reflekterar sådan.

Mörka gasmoln och annat som inte syns . - och inte alls någon exotisk materia av en typ som aldrig någonsin iakttagits. Tack för det...

Kritiken mot Big Bang-teorin på nätet synes i hög grad representeras av plasmakosmologer – för att nu inte talas om dessas öppet pseudovetenskapliga tvilling - ”Electric Universe”, som lustigt nog verkar tro att solen fungerar som en glödlampa.

Jag har aldrig hört talas om en enda astronom som är plasmakosmolog -  även om Halton Arp (som stödde QSSC!) ibland av (troligen) ekonomiska  skäl ibland föreläste på sammankomster anordnade av Electric Universe-anhängare. QSSC ger ett mer gediget vetenskapligt intryck än plasmakosmologin, även när denna representeras av sin troligen  mest serösa förespråkare – Eric J Lerner,

PS. Om ni inte läst annat jag skrivit – jag tycker att Big Bang-teorin är otäck och VILL därför inte att den ska vara sann. Därav mitt intresse för frågan.

------------------------------------------------------

*En möjlighet är att de menar att de massiva svarta hålen i centrum av galaxer är fd kvasarer.  De säger nämligen att det finns många observationer av kvasarer som ser ut att ha stötts ut från en galax. Även om jag inte riktigt förstår allt ser de när jag tänker efter ut att mena att dessa kvasarer producerar materia via ett energifält,  och att detta efter en lång tid ger upphov till en ny galax rumtomkring den. Men jag är inte säker, Jag brukar förstå böcker om kosmologi, men denna är för mig ovanligt svårgreppbar.

 

False vacuum decay - när allt kanske försvinner

Den moderna kosmologin blir allt mer konstig. Enligt denna skapades troligen universum genom en kvantfluktuation, men nu anses det vara möjligt att det en dag plötsligt kan försvinna - genom en ny kvantfluktuation. I denna video får vi reda på lite om teorierna om hur något som kallas "False vacuum decay" kan betyda slutet på allt.

Låter det otäckt? Kanske, men i en viss sinnesstämning kan detta scenario kanske upplevas som riktigt rofyllt. Om ni vill ta del av ett mer ångestfyllt slutscenario kolla på Wikipedia om "Big Rip" . Det kan knappast ses som annat än mardrömslikt, oavsett sinnesstämning.

Å andra sidan anses inte Big Rip kunna inträffa förrän om ca 22 miljarder år, medan False vacuum decay i princip skulle kunna inträffa när som helst.

Den stora ringen och andra kosmiska anomalier

Sabine Hossenfelder har som bekant en YouTube-kanal. Där har hon då och då lagt fram udda fakta som strider mot grundläggande antaganden inom dagens kosmologi

Nej, Hossenfelder är ingen  grundare av någon alternativ kosmologi, eller ens en anhängare av någon sådan.  Men hon har nu lagt ut en video om en gigantisk kosmisk ring (kallad "The big ring") med en diameter av 1.3 miljarder ljusår.  Vilket strider mot något som kallas "den kosmologiska principen" som (om man går efter den vanligaste modellen) säger att om man går så långt som en skala med  1 miljarder ljusår ska universum vara "homogent" och likartat, vilket bland annat innebär att inga strukturer av den storleken ska kunna finnas. 

"Big Ring" är större än så, och det ses som ett problem. Mer det är inte den enda strukturen i den storleksordningen, det finns flera andra - som exempelvis en som benämnts "The great wall"  som upptäcktes 2003 och som har en diameter på 1,5 miljarder ljusår. Det finns ännu större strukturer än så, och Hossenfelder tar upp flera sådana.

Existenser av sådana gigantiska strukturer har  Eric J Lerner en gång använt som ett argument mot Big Bang-teorin. 

Några sådana ambitioner har förstås inte Hossenfelder. Hon är alltså ingen alternativkosmolog, men hon verkar älska att då och då leta reda på fakta som ställer till problem för etablerade modeller. Vilket för mig ter sig som en sympatisk egenskap.  

Över huvud taget verkar det idag finnas så mycket som "inte borde finnas" i universum som finns, och som "borde finnas" som inte finns, att det skapar problem för alla kända kosmologiska modeller. Alltifrån att "mörk materia" - som anses vara nödvändig för att galaxerna (eller i alla fall de flesta galaxer, inklusive vår egen) ska hålla ihop -  aldrig har kunnat finnas trots en intensivt sökande. Till att det finns oväntat stora galaxer som uppstod så kort efter den tidpunkt då "Big Bang" anses ha ägt rum att de ser ut att vara äldre än just Big Bang. 

Det talas om kosmologins kris. Eric J Lerner hävdar att denna kan lösas om man frångår Big Bang-teorin. Men det är knappast sant - hans egen modell har själv stora svagheter och - verkar det mig -  också klara inre motsägelser. 

Ett sätt att slippa alla kriser inom kosmologin är förstås att bli konsekvent teist.  Det finns en Gud/inna som står ovanför alla naturlagar och som kan ändra på dessa när hen behagar. 

En sådan teori är ju - milt uttryckt -  inte vetenskaplig. Bland annat kan den aldrig motbevisas, vilka nya fakta som än kommer upp - men den slipper därför att hamna i kriser som orsakas av att observationer inte stämmer med teorin. För om teorin går ut på att Gud/inna kan göra vad hen vill utan begränsningar, kommer varje oväntad oförklarlig observation ju att lätt kunna förklaras med att hens vilja är outgrundlig. 

Och hur ska man kunna motbevisa det? :-)