Ett nygammalt (?) alternativ till Big Bang

Av någon märklig anledning kom jag att tänka på Kjell Höglunds (ganska så otäcka) sång ”De refuserades salong” när jag tvingade mig igenom de ca 350 svårlästa sidorna i Fred Hoyles, Geoffrey Burbridges och Jayant N Narlikars ( i fortsättningen här benämnda Hoyle m.fl) bok ”A different approach to Cosmology” - som har den riktigt provocerande undertiteln ”From a Static Universe through the Big Bang towards Reality” (Cambridge University Press, 2000).

De står ju för ett ”refuserat” alternativ – visserligen i en ny version men ändå... I de allmänna diskussionerna om kosmologi brukar deras alternativ ofta inte ens nämnas.

Det är en uppföljare till den  ”Steady State Cosmology” som presenterades av Fred Hoyle, Hermann Bondi och Thomas Gold 1948. I allmänhet anses denna vara helt vederlagd – det här är ett försök att presentera en uppdatering som står sig inför den kritik som riktades mot den gamla modellen. Den nya modellen har fått namnet ”Quasi Steady State Cosmology” -  i boken ofta förkortat QSSC.

Det gemensamma för de båda varianterna är bland annat att universum funnits  (och kommer att finnas) i evighet, och att ny materia ständigt skapas. Men i övrigt är skillnaderna stora.

I den gamla teorin utvidgades universum ständigt men eftersom det också ständigt skapades ny materia blev det inte glesare och glesare. I den nya teorin är universum oscillerande, och har därför mötts med en kritik som går ut på att om det ständigt skapas ny materia kommer det efter ett tag bli väldigt trångt.

Å andra sidan förintas ju materia ständigt i stjärnorna så själva mängden av materia  kommer ju inte att bli större. Tvärtom lyckas man ju undvika den lite obekväma situationen att det finns partiklar som funnits i oändlighet.

Fast jag har ändå inte fattat om den totala mängden materia och energi ständigt ökar – vilket ändå torde skapa problem i ett oscillerande universum. Men eftersom  författarna verkar förneka att de skulle bryta mot termodynamikens första lag torde de mena att den totala mängden energi och materia inte ökar.

Hur ”refuserat” synsättet än kan te sig, kan ju de nya rönen från James Webb-teleskopet göra det angeläget att titta närmare på en del av de synsätt som tidigare... refuserats. Även om de nya observationerna inte, som det ibland sägs, motbevisat Big Bang-teorin har de åtminstone problematiserat den. Närvaron av mycket utvecklade och stora galaxer som tidsmässigt ligger ganska så nära den förmodade Big Bang har faktiskt inte fått någon rimlig  förklaring,

När den gamla Steady State-teorin kollapsade berodde det bland annat  på att den inte hade en bra förklaring på de sk kvasistellära objekt (vanligen, men inte i boken, kallade kvasarer) som hade upptäckts ca 1960. Dessa finns nämligen vanligen långt bort i både tid och rum och talar därmed emot ett statiskt universum. 

En annan upptäckt som ansågs gett en dödsstöt till Steady State-teorin var den kosmiska mikrovågsstrålningen.

Om vi börjar med den senare anses den ha upptäckts 1965, även om Hoyle m.fl. hävdar att den upptäcktes redan 1941.Den anses vara ett återsken av Big Bang. Rent common sense-mässigt har jag alltid undrat hur man kan vara så säkra på att den uppstod som ett återsken av  Big Bang.

Därför blev jag riktigt nöjd när Hoyle m.fl. hävdar att den mycket väl kan ha uppstått av helt andra skäl. De menar att en typ av stoft i rymden, trådliknande strukturer av kol respektive metall, kan absorbera stjärnstrålning och sedan sända den vidare i form av mikrovågsstrålning. Om jag fattar det rätt. Eftersom de tre författarna är några av världens kunnigaste fysiker torde de väl ändå inte föreslagit något som är fysiskt omöjligt...

Vad gäller kvasarerna är nog Hoyle m.fl. ute på rätt djupt vatten. De hävdar nämligen att de ofta ligger närmare än vad man antagit från dess rödförskjutning. De säger att det finns olika typer av icke-kosmologisk rödförskjutning som – om jag fattar det rätt – kan åstadkommas av bland annat mycket kraftiga gravitationsfält. Ett av deras argument är att om man korrelerar ljusstyrka med rödförskjutning hos kvasarer får man inte ett så elegant samband som en gång användes för att via galaxernas rödförskjutning komma fram till att universum expanderar. Det finns knappast alls ett samband. Om Hubble hade mätt rödförskjutningen hos kvasarer i stället för den hos galaxer hade teorin om det expanderande universum inte ens uppstått.

De materiella förhållandena vid kvasarerna är förvisso mycket ovanliga, och våldsamma

Men om kvasarerna inte endast finns allra längst bort i rymden utan på mer nära håll innebär inte deras existens något hot mot steady-state-modeller.

Inte nog med att Hoyle m.fl.  lyckas integrera kvasarerna i sin teori. De använder sig av dessa, för sin nya version av teorin om ständigt nyskapad materia.  De menar att de extrema energiutbrotten som kan iakttas vid kvasarerna är en avspegling av processer där ny materia skapas.

De energier som där uppmäts är enligt Hoyle m.fl. för starka för att endast kunna uppstå genom att materia sugs in i det svarta hål so ligger i centrum av kvasaren. De menar alltså att en bättre förklaring är att materia skapas.

Å andra sidan menar de – om jag fattar dem rätt – att även  svarta hål som inte är kvasarer producerar materia. Det är bland annat därför som centrum i galaxerna är supermassiva svarta hål. Varför man där inte finner energiutbrott av den typ man ser i kvasarer verkar de inte förklara. Med reservation  för att jag kan ha missat åtskilligt. *

Jag hoppar nämligen över sidor som huvudsakligen består av ekvationer...Jag hade aldrig mer än trea i matte i grundskolan och har efter denna, aldrig studerat matematik, vilket kanske gör mig helt okvalificerad för att recensera en sådan bok.

Men en sak till – mörk materia. Min common sense-känsla tog ett glädjeskutt när jag kom till avsnittet om denna. Hoyle m.fl. medger att det i en viss utsträckning måste finnas ”mörk” materia men hävdar att det helt saknas belägg för att denna är en helt annan typ av materia, skild från den ”vanliga” (med ett finare ord, baryoniska). Den kan ju mycket väl vara ”vanlig” materia som av olika anledningar inte syns. Som inte utstrålar elektromagnetiska vågor av den storleksordningen att den därför kan upptäckas, och/eller  har ett läge i rymden som gör att den inte heller i mätbar grad reflekterar sådan.

Mörka gasmoln och annat som inte syns . - och inte alls någon exotisk materia av en typ som aldrig någonsin iakttagits. Tack för det...

Kritiken mot Big Bang-teorin på nätet synes i hög grad representeras av plasmakosmologer – för att nu inte talas om dessas öppet pseudovetenskapliga tvilling - ”Electric Universe”, som lustigt nog verkar tro att solen fungerar som en glödlampa.

Jag har aldrig hört talas om en enda astronom som är plasmakosmolog -  även om Halton Arp (som stödde QSSC!) ibland av (troligen) ekonomiska  skäl ibland föreläste på sammankomster anordnade av Electric Universe-anhängare. QSSC ger ett mer gediget vetenskapligt intryck än plasmakosmologin, även när denna representeras av sin troligen  mest serösa förespråkare – Eric J Lerner,

PS. Om ni inte läst annat jag skrivit – jag tycker att Big Bang-teorin är otäck och VILL därför inte att den ska vara sann. Därav mitt intresse för frågan.

------------------------------------------------------

*En möjlighet är att de menar att de massiva svarta hålen i centrum av galaxer är fd kvasarer.  De säger nämligen att det finns många observationer av kvasarer som ser ut att ha stötts ut från en galax. Även om jag inte riktigt förstår allt ser de när jag tänker efter ut att mena att dessa kvasarer producerar materia via ett energifält,  och att detta efter en lång tid ger upphov till en ny galax rumtomkring den. Men jag är inte säker, Jag brukar förstå böcker om kosmologi, men denna är för mig ovanligt svårgreppbar.