Av någon märklig anledning kom jag att tänka på Kjell Höglunds (ganska så otäcka) sång ”De refuserades salong”
när jag tvingade mig igenom de ca 350 svårlästa sidorna i Fred Hoyles, Geoffrey
Burbridges och Jayant N Narlikars ( i fortsättningen här benämnda Hoyle
m.fl) bok ”A different approach to Cosmology” - som har den riktigt
provocerande undertiteln ”From a Static Universe through the Big Bang
towards Reality” (Cambridge University Press, 2000).
De står ju för ett ”refuserat” alternativ –
visserligen i en ny version men ändå... I de allmänna diskussionerna om
kosmologi brukar deras alternativ ofta inte ens nämnas.
Det är en
uppföljare till den ”Steady State Cosmology” som presenterades av Fred
Hoyle, Hermann Bondi och Thomas Gold 1948. I allmänhet anses denna vara
helt vederlagd – det här är ett försök att presentera en uppdatering
som står sig inför den kritik som riktades mot den gamla modellen. Den
nya modellen har fått namnet ”Quasi Steady State Cosmology” - i boken
ofta förkortat QSSC.
Det gemensamma för de båda varianterna är
bland annat att universum funnits (och kommer att finnas) i evighet,
och att ny materia ständigt skapas. Men i övrigt är skillnaderna stora.
I
den gamla teorin utvidgades universum ständigt men eftersom det också
ständigt skapades ny materia blev det inte glesare och glesare. I den
nya teorin är universum oscillerande, och har därför mötts med en kritik
som går ut på att om det ständigt skapas ny materia kommer det efter
ett tag bli väldigt trångt.
Å andra sidan förintas ju materia
ständigt i stjärnorna så själva mängden av materia kommer ju inte att
bli större. Tvärtom lyckas man ju undvika den lite obekväma situationen
att det finns partiklar som funnits i oändlighet.
Fast jag har
ändå inte fattat om den totala mängden materia och energi ständigt ökar –
vilket ändå torde skapa problem i ett oscillerande universum. Men
eftersom författarna verkar förneka att de skulle bryta mot
termodynamikens första lag torde de mena att den totala mängden energi
och materia inte ökar.
Hur ”refuserat” synsättet än kan te sig,
kan ju de nya rönen från James Webb-teleskopet göra det angeläget att
titta närmare på en del av de synsätt som tidigare... refuserats.
Även om de nya observationerna inte, som det ibland sägs, motbevisat Big Bang-teorin har
de åtminstone problematiserat den. Närvaron av mycket utvecklade och
stora galaxer som tidsmässigt ligger ganska så nära den förmodade Big
Bang har faktiskt inte fått någon rimlig förklaring,
När den
gamla Steady State-teorin kollapsade berodde det bland annat på att den
inte hade en bra förklaring på de sk kvasistellära objekt (vanligen,
men inte i boken, kallade kvasarer) som hade upptäckts ca 1960. Dessa
finns nämligen vanligen långt bort i både tid och rum och talar därmed
emot ett statiskt universum.
En annan
upptäckt som ansågs gett en dödsstöt till Steady State-teorin var den
kosmiska mikrovågsstrålningen.
Om vi börjar med den senare anses
den ha upptäckts 1965, även om Hoyle m.fl. hävdar att den upptäcktes
redan 1941.Den anses vara ett återsken av Big Bang. Rent common
sense-mässigt har jag alltid undrat hur man kan vara så säkra på att den
uppstod som ett återsken av Big Bang.
Därför blev jag riktigt
nöjd när Hoyle m.fl. hävdar att den mycket väl kan ha uppstått av helt
andra skäl. De menar att en typ av stoft i rymden, trådliknande
strukturer av kol respektive metall, kan absorbera stjärnstrålning och
sedan sända den vidare i form av mikrovågsstrålning. Om jag fattar det
rätt. Eftersom de tre författarna är några av världens kunnigaste
fysiker torde de väl ändå inte föreslagit något som är fysiskt
omöjligt...
Vad gäller kvasarerna är nog Hoyle m.fl. ute på rätt
djupt vatten. De hävdar nämligen att de ofta ligger närmare än vad man
antagit från dess rödförskjutning. De säger att det finns olika typer av
icke-kosmologisk rödförskjutning som – om jag fattar det rätt – kan
åstadkommas av bland annat mycket kraftiga gravitationsfält. Ett av
deras argument är att om man korrelerar ljusstyrka med rödförskjutning
hos kvasarer får man inte ett så elegant samband som en gång användes
för att via galaxernas rödförskjutning komma fram till att universum
expanderar. Det finns knappast alls ett samband. Om Hubble hade mätt
rödförskjutningen hos kvasarer i stället för den hos galaxer hade teorin
om det expanderande universum inte ens uppstått.
De materiella förhållandena vid kvasarerna är förvisso mycket ovanliga, och våldsamma
Men
om kvasarerna inte endast finns allra längst bort i rymden utan på mer
nära håll innebär inte deras existens något hot mot
steady-state-modeller.
Inte nog med att Hoyle m.fl. lyckas
integrera kvasarerna i sin teori. De använder sig av dessa, för sin nya
version av teorin om ständigt nyskapad materia. De menar att de extrema
energiutbrotten som kan iakttas vid kvasarerna är en avspegling av
processer där ny materia skapas.
De energier som där uppmäts är
enligt Hoyle m.fl. för starka för att endast kunna uppstå genom att
materia sugs in i det svarta hål so ligger i centrum av kvasaren. De
menar alltså att en bättre förklaring är att materia skapas.
Å
andra sidan menar de – om jag fattar dem rätt – att även svarta hål som
inte är kvasarer producerar materia. Det är bland annat därför som
centrum i galaxerna är supermassiva svarta hål. Varför man där inte
finner energiutbrott av den typ man ser i kvasarer verkar de inte
förklara. Med reservation för att jag kan ha missat åtskilligt. *
Jag
hoppar nämligen över sidor som huvudsakligen består av ekvationer...Jag
hade aldrig mer än trea i matte i grundskolan och har efter denna,
aldrig studerat matematik, vilket kanske gör mig helt okvalificerad för
att recensera en sådan bok.
Men en sak till – mörk materia. Min
common sense-känsla tog ett glädjeskutt när jag kom till avsnittet om
denna. Hoyle m.fl. medger att det i en viss utsträckning måste finnas
”mörk” materia men hävdar att det helt saknas belägg för att denna är en
helt annan typ av materia, skild från den ”vanliga” (med ett finare
ord, baryoniska). Den kan ju mycket väl vara ”vanlig” materia som av
olika anledningar inte syns. Som inte utstrålar elektromagnetiska vågor
av den storleksordningen att den därför kan upptäckas, och/eller har
ett läge i rymden som gör att den inte heller i mätbar grad reflekterar
sådan.
Mörka gasmoln och annat som inte syns . - och inte alls
någon exotisk materia av en typ som aldrig någonsin iakttagits. Tack för
det...
Kritiken mot Big Bang-teorin på nätet synes i hög grad
representeras av plasmakosmologer – för att nu inte talas om dessas
öppet pseudovetenskapliga tvilling - ”Electric Universe”, som lustigt
nog verkar tro att solen fungerar som en glödlampa.
Jag har
aldrig hört talas om en enda astronom som är plasmakosmolog - även om
Halton Arp (som stödde QSSC!) ibland av (troligen) ekonomiska skäl
ibland föreläste på sammankomster anordnade av Electric
Universe-anhängare. QSSC ger ett mer gediget vetenskapligt intryck än
plasmakosmologin, även när denna representeras av sin troligen mest
serösa förespråkare – Eric J Lerner,
PS. Om ni inte läst annat
jag skrivit – jag tycker att Big Bang-teorin är otäck och VILL därför
inte att den ska vara sann. Därav mitt intresse för frågan.
------------------------------------------------------
*En
möjlighet är att de menar att de massiva svarta hålen i centrum av
galaxer är fd kvasarer. De säger nämligen att det finns många
observationer av kvasarer som ser ut att ha stötts ut från en galax.
Även om jag inte riktigt förstår allt ser de när jag tänker efter ut att
mena att dessa kvasarer producerar materia via ett energifält, och att
detta efter en lång tid ger upphov till en ny galax rumtomkring den.
Men jag är inte säker, Jag brukar förstå böcker om kosmologi, men denna
är för mig ovanligt svårgreppbar.
